Berlin Calling

Jag hade som det exempelbarn jag alltid varit bokat ett flyg på torsdagskvällen så att jag precis skulle hinna med skolan här hemma, till Chrisvilds stora förtret. När jag kom hem från skolan hade vi nämligen bråttom, väldigt bråttom. Vi hade inte ätit något på hela dagen så det blev till att slänga i sig en snabb döner. Trodde vi. När vi kom dit och stressade  med resväskor över hela stället hade beställt och fått våra döners kom Idos (vår dönervän) fru på att hon skulle bjuda sina stamgäster på varsin rykande het kopp te. Fan Idos fru tänkte vi. Chrisvild hällde ut hela sin och ägnade sig istället åt att hetsa mig som inte hade hjärta att göra något sådant mot mitt härliga dönerte. Det blev till att svepa skiten.

Efter schemat som vi var stressade vi oss igenom Berlins alldeles för stora tunnelbanenät och sprang in på Flughafen Schönefeld bara för att inse att vårt flyg var försenat.

Jaja lite flygturbulens och 70 mil senare (vild chansning) landade vi trötta och illamående på Paris Orly. Tog vi en värd taxi därifrån? Nej. Tog vi en lika dyr och fullsmockad buss därifrån? Svar ja. Jag klagade dock inte, jag satt ner på ett varmt säte och pratade med en trevlig tyska. Christian däremot stod och vaktade våra väskor mitt i busskaoset och kunde varken tänka eller andas. Men vad gjorde det för när vi en och en halv otrevlig jävla timma senare fick träffa Julia och Frillan för första gången på nästan tre månader försvann tröttheten och illamåendet med ens. Och ut skulle vi så jag, som av ren vana vägrade snöra på mig skjorta och chinos, förklädde mig med en stickad tröja och ett par lite trevligare skor. Väl inne på stället var det både konstigt och fint att komma ut ur den tyska technodjungeln och åter få höra pitbull och grabbarna. Hotel room service är ju alltid Hotel room service lixom. Jag hittade där en äcklig liten turk med uppvikt ful åkersbergaskjorta och en härligt orakad liten moppemusch. Han hade bord och stod och spruta Cristal. Vi skickade först fram Jullan men eftersom Jullan är fruktansvärt dålig på att groggludra fick jag ta över. Jag gick fram till den turkiske vännen och hälsade och sa att han hade en väldigt snygg skjorta. Han svalde mina trevligheter med hull och hår och stack en Cristalflaska i handen på mig. Det var kul!

När vi sedan vaknar på fredagen pirrar det lite i våra barnamagar. Idag skulle vi nämligen till Disneyland! Chrisvild var glad för där kunde man åka åka på Space Mountain och träffa Musse! Och fint var det. Dagen innehöll inte bara Space Mouintain och Musse utan så mycket mer. Det fanns god mat på Disneyland! Vi beställde alla varsin varm våffla. Men där lurade dom oss för det var nämligen kalla våfflor! Vi log och bad dem värma dem. Det gjorde de, så när vi fick våra våfflar var de försåts kallare än någonsin. En kall våffla är en bra våffla som man säger på Disneyland. Sen ägnade vi oss också åt att skapa diverse stelheter. I den mörka och trånga Space Mountain-kön såg jag till att skrika TYST åt så många förvånade fransmän som möjligt. Chrisvild ägnade sig åt att springa runt som ett förståndshandikappat litet barn varje gång vi kom ut ur attraktioner eller när han helt enkelt inte hade något bättre för sig. Jag såg dessutom till att skrämma vettet ur en barnfamilj i en mörk labyrint.

Väl inne på ämnet labyrinter så hittade vi en Alice i Underlandet-labyrint och bestämde oss för att tävla, först upp till slottet. Frillan tjuvstartade och satte av löpandes. Vi andra såg lite irriterat på och sprang efter. Frillan som tidigare påstått sig vara kung på just labyrinter såg länge ut att ta hem segern. Vi alla trodde nog det var över och att Frillan överlägset skulle sitta och vänta inne i slottet. Men icke. Konfunderad springer jag, som den fulllodsvinnare jag är, in i slottet och ut på balkongen. Jag ser då en vilsen liten stackars Frillan irrandes runt totalfel i den djupa labyrinten. De andra kom upp och vi fick oss ett gott skratt åt stackers försynte lille Frillan. Så här såg det ut:

Vi fick sedan se en fantastisk disneyparad och har många härligt klyschiga amerikanska julsånger och blev precis så varma och goa i magen (minus våfflan) som man bara blir efter Disneyland Paris!

På kvällen hade vi stämt träff med Märta S, Anna R, Amelie L, Johanna M och Anna A under Eifeltornet. Anna R var jättefull. Men det var bara bra för då blev hon så pass mycket mer kärleksfull. Vi åkte till L'arc som var ett ställe med bord överallt och helt utan dansgolv. Sjukt tyckte jag men Frillan, som var så där mysfull som bara Frillan kan bli, slog slag i saken och dansade bort bordsarab efter bordsarab. Så medans de andra tjejerna (minus Jullan som vid det här laget och i vårt sällskap hade blivit mer kille än tjej) hade hittat några killar (lord farquad) att sno drinkar av och vara låtsastrevliga mot, såg vi till att fuldansa i vårt lilla hörn. Stundtals kom tjejerna, kanske främst Anna R och Amelie L, och dansade med oss stundtals rockade vi på själva. Svårrockat var det icke då dj GrandVitesse var väldigt snabb på att byta låt. Så det spelades väl en 200 låtar i minuten av vilka man kände igen typ 250. Och förbannat kul hade vi det!

På lördagen gjorde vi ingenting. Eller jo vi åkte till Lafayette, gick in, insåg hur dyrt och onödigt allt var (Christian stormtrivdes) vände om och åkte hem.