Berlin Calling

Vi skulle på Sweden Night. Rätt lökigt koncept kanske men Adam Tensta spelade och vi tyckte att det var värt ett försök. Och det var det ju. Vi började kvällen med sedvanlig kreuzbergisk hårduno. Tjejerna var i högform och spelade baron efter baron och färgbyte efter färgbyta. Det var hänsynslöst och hårt. Jag blev som vanligt, som starkaste spelaren, motarbetad av resten. Det har hänt förr så det hade jag inga problem med. Red Horse ochjag är som ett osklijaktigt gammalt par så jag red ut stormen på sedvanligt vis.

När vi senare tog vårt pick och pack (uno-leken) och begav oss mot Magnet. Adam Tensta gick på runt tolvslaget och var lite, oväntat kanske, skitbra. Hip-hop och dansmusik i en fungerande symbios. Vi var de där jobbiga som stod längst fram och var dubbelt så dansande och högljudda som alla andra, ni vet sånna man hatar. Men det gick hem! För kolla vad vi (agnes) fick.

Runt klockan två försvann tjejerna. Runt klockan tre försvann Christian. Gustav och jag återstod alltså. Men vi klagade icke, i ett hav av svenska tjejer och billig alkohol befann vi oss. Paradiset kallar vissa det. Varken Gustav eller jag fick oss något. Men jag fick ett förnamn! Maria. Men alkoholen var som sagt billigt.

Runt fem/sex började vi gå hemmåt. Jag vet inte varför vi gick (det är långt) men vi traskade iallafall på. Vi gick och gick och kom förbi Farbfernsehen (den lilla lilla x-berg-nattklubben vi tidigare berättat om). Vi var förbannat trötta och hungriga och otaggade. Vi kollade på varandra och sa "alridg i livet att vi går in". Vi kollade på varandra igen och sa "klart som fan att vi går in." Och så stod vi där, beställde in en monsterstor energidryck och hängde kvar i, iallafall en timme. En fin avrundning på en väldigt trevlig kväll!

Här kommer lite bilder!