Slitsamt IKEA-meck och andra paradishistorier
Imorse (fredag) klockan 09.45 var det wakey wakey. Vi hade nämligen ett möte med banken klockan tio. Uppgifter skulle skrivas in och bankkonton öppnas. Jag var där klockan tio. Det var icke Gustav. Han hade någonstans under natten lyckats slarva bort sig själv någonstans. Det gjorde visserligen inte mig något, mer bankkonto till mig tänkte jag. Men så kom han, instapplandes med en frånvarande blick och ett tomt leende. Killen var bakis. Det såg man på mils avstånd. Chill tänkte jag, I know the feeling. När vi hade suttit ner ett tag och bankladien satt och skrev fick jag höra av Gustav att han inte bara var bakis utan riktigt riktigt fittbakis något så innåt hamburg. Vi pratar alltså en klassiskt skjut mig eller dö själv bakfylla. Classic tänkte jag som var pigg och glad som en liten liten tupp. Vår bankbusiness gick i alla fall fläck- och felfritt vilket tydligen enligt Gustav var på håret för att han var nära att kräkas på bankladien.
Men Gustav kryade snabbt på sig och när vi sedan gick och köpte en färsk baguette i den friska och soliga berlinmorgonen och jag sedan lagade denna frukost gick Gustav från zero to hero på nolltid.
Frukostpillet var inte det jobbiga det var att få upp dessa två
Efter diverse frukostätande bar det av mot IKEA. En madrass till Christian (som ni ser ovan lyckades beslagta min) och lite ramar och grejer till Gustavs och mina konstverk. Vi tog ett stopp vid Olympiastadion som laddade inför match. Em-kvalet Tyskland-Turkiet är en fantastiskt stor grej här då en väldigt stor del av befolkningen är just turkar. Tysklands stora fix-stjärna Özil har blivit uthängd och hatas av turkarna eftersom han som turk har valt att spela för Tyskland och inte Turkiet. Skitlöjligt.
Det var lugnet före stormen när vi kom till Olympiastadion. Klockan var runt ett men folk hade redan börjat strömma dit. Stadion skulle självklart bli fullsatt och när vi hade försökt få tag på biljetter var de sedan länge slut. Det här är i alla fall vad vi kan bjuda på från matchupptakten:
Sen rockades det vidare till IKEA där Christian direkt gjorde sig hemmastadd
Vi hittade dessutom diverse schyssta erbjudanden
Efter krångligt madrass- ram- och spegelbärande (typ de otympligaste sakerna man kan få tag på) kom vi tillslut hem. Jag hade sovit ganska så mycket på bussar och tåg så jag var utvilad men de andra tog sig en välbehövlig power nap/fifa11-stund.
Till slut var det då dags för match. Vi hittade en sunkig sports bar på potsdamerstrasse där jag lyckades hitta två nya vänner i form av två typ 90-åriga tysk-amerikaner. Friendship knows no boundries! Matchen var tyvärr inte jättebra men trycket från Olympiastadion kändes av på potsdamerstrasse, det var fett!
Özil-hälsningar Alexander
Kommentarer
Trackback
