Berlin Calling

Jag är i Berlin nu. I Berlin är dagarna fyllda med lust och glädje. Inte vilken glädje som helst utan den där euforiska glädjen man bara får om man är kär eller som i mitt fall äter choklad. Man skulle kunna tro att jag längtar hem, men en sak ska jag säga dig bloggen… inte längtar jag hem inte, självklart skulle jag ju gärna sova i min egen säng istället för en 80 centimeters madrass i kanten av vardagsrummet… mammas mat vore ju inte heller helt fel... dessutom skulle jag gärna ta lite mjukt bröd.. och då undrar ni säkert vad jag menar…. Så här ligger det till. Jag bor med Sveriges i särklass ”billigaste” man som han själv så fint kallar det. Praktiskt tänker vissa, extrapris och utgångsbröd tänker jag. Hur som hafver om man nu ska tillämpa detta i en vanlig storhandling med Alexander i spetsen så står det inte på fråga att vi skulle köpa något som inte va extrapris och då menar jag inget… Jag frågade idag efter storhandlingen om vi glömde att köpa mjukt bröd. Svaret blev nej från mina kära rumskamrater med motiveringen ” Det var inte extrapris, varför köpa en limpa för sju kronor när man kan få det för tre och femtio” Men det ska tilläggas att det är det som är charmen med min fina vän Alexander medans andra föredrar fotboll eller bra böcker blir Alexander istället upphetsad av extrapriser och det går ju inte annat än att älska. Med ett leende på läpparna ifrågasätter jag inte ens motiveringen.  Hur som helst kunde man ju tro att Gustav kanske skulle ha något att säga till om men ... aa… du förstår själv bloggen. Gustav är bra på mycket han är snäll väldigt benig och har otroligt osköna axlar att luta sitt huvud mot när man är trött.  Men det finns ingen som kan få en att skratta så mycket med sina otroligt tråkiga och otajmade skämt. Gustav är nog också den kanske mest självgoda människa jag känner det finns inte mycket man kan trycka ner honom med… tyvärr vet man ju att under detta stenhårda benrangels yta finns den absolut mjukaste människan... man måste bara tämja honom och då ni.. då får man se den riktiga Gustav Bengtsson... nog om smicker för dessa två mongon nu kommer the real life of Berlin

Idag har jag gjort mycket roligt.  Förstå cyklade jag och Alexander jätte långt uppför till en allergi- och astma klinik… för dom som inte vet har jag då hostat konstant i 5 månader vilket inte är så kul i alla fall i längden.  Jag fick göra massa spännande prover och blåsa i massa saker och sånt… missförstå mig inte. I alla fall fick jag massa fina mediciner av min doktor Jörg. Efter det bestämde jag och Alexander oss för att utvärdera en annan Döner en den som vi har precis bredvid (som då är den absolut bästa i Berlin, av de 4 vi prövat då i försej)  Sen i alla fall så stygg som jag va, sket jag i skolan  då jag inte fått någon sömn de senaste dagarna.  Moralkaka fick jag ju självklart av Alexander senare, men det var förväntat. Sen hände det kanske absolut mest oväntade, Gustav va säker på att att han hade nycklar så när vi skulle gå ner för att hämta dagens storhandling så blåste dörren igen och vi va helt plötsligt utelåsta. I alla fall så fick vi panik tog en Döner var, alex tog två  och tillslut fick vi tag i en granne med extranyckel. Gustav fick mycket skit ska tilläggas. Nu blev jag trött på det här, förlåt bloggen, älskar dig egentligen men tiden och humöret sviker mig.

Avfrostarkungen in action

Christian städar. Christian gillar inte att städa.

Tillslut ska sägas

Hjärtat finns i Stockholm men Berlins gråtrista väder finns i blodet

Thug life

Må väl

din vän i mörkret Christian