You know you're back when

Den tredje januari kom vi  tillbaka från jullov på hemmaplan. Vi frågade oss helt sonika om Frobenstrasse fortfarande var Frobenstrasse. Svaret blev ja. Vi blev nedbjudna till våra bögbekanta på våning ett där de satt och chilldrack lite. Vi pratar om ditt och datt när jag ser en liten flaska på bordet. Jag kollar på den, öppnar den och luktar på vätskan. En av killarna frågar då "om jag känner något". Jag förstår inte riktigt så jag frågar vad det är jag ska känna. "Jo, det där är poppers, det är en drog vi tar för att underlätta analsex, lite som ecstasy". Nu ska man väl dra in bra mycket bättre för att det ska ha någon verkan, så oroa er inte mamma och pappa, men vi började skruva på oss när vi repeatedly fick frågan om vi inte skulle ta oss en liten sniff.
Jaja, annars har vi inte gjort så mycket den här veckan -gått i skolan, meckat cyklar och kollat serier typ. I lördags tittade solen fram så vi tog oss en liten runda på stan i det fantastiska vädret. Den 8e januari kunde vi gå runt i t-shirt och tröja! Även idag har vi njutit av januarivårvädret. Vi tog oss på förmiddagen på våra nyrenoverade cyklar upp till Hackeshermarkt på en liten shoppingrunda. Det blev chillshopping, soltagg, sedvanliga meningsskiljaktigheter och några bilder. Här får ni resultatet!
En bild säger mer än tusen ord




Hunkchillade i solen @Volksbühne vid Roxa-Luxembourg-Platz (som dog för exakt 92 år sen på lördag (kuriosafingret))


Er fyrstolpe i vinterdimman
/Alex


Några dagar före ze dopparedag

Hej vänner och fiender! Eller ne bara vänner. Att vi inte har skrivit något på år och dagar bottnar helt sonika i att vi inte har haft något att skriva om. Före julas hade vi några idioter över ja, det kan jag berätta om.
Fabian, Danne och Chrisvild hade några veckor tidigare när de under en skypeklassiker med oss, lite inne i dimman, bestämt sig för att spontankomma. Så det bokade en standardryan för 200 spänn t&r och kom ner. Att det var en måndag-fredag hade väl ingen riktigt tänkt på, det var ju så billigt. Alla tre var mer eller mindre vana Berlinturistare, så det strök vi från schemat. Sen var alla tre tre rätt olikvida vid tillfället så alla typer av utflykter strök vi också. Sen var ingen nå vidare sugen på att laga mat, så all typ av matlagning strök vi. Sen var alla tre rätt trötta i benen och otaggade på luft, så allt sånt strök vi. Men vad gör väl det när man har döner och piratebay?
Lite dimma hann vi med iallfall. Cookies var tisdagsaktiviteten och på onsdagen fick vi gå på snålhet och vad som fanns i Berlins relativt tunna onsdagsutbud. Men ja menar har Matrix två-för-en-onsdag så har dom. Några timmar, 1,5-eurosöl och uppretade royal garden-turkar senare  gav Gustav och Danne upp. Fabian och jag rockade vidare till Tresor för att jaa, jag vet inte riktigt egentligen. Och vilken succé det blev! Fabian somnade på golvet och jag fick jacka med innehåll stulet.
Jag och Gustav gick dessa dagar i skolan, så även torsdagen. Gustav orkade inte så jag skrattade åt honom och kallade honom sopa. Så jag gick ut, satte mig på tåget, spydde i munnen, sprang hem, slängde mig in i lägenheten, gustav skrattade och kallade mig sopa. Välförtjänt kanske. Men det gjorde inte så mycket för jag kom mitt in i en väldigt intressant diskussion om vem som skulle gå ner och köpa döner. Ingen orkade så det fick bli rysk iphoneroulette om saken. Om man torskade fick man gå ner och köpa döner åt alla. Den åkte Fabian på, det var kul! Vi fick mersmak så vi fortsatte köra diverse onödiga och dumma roulettechallenge. Det nådde sitt klimax när vi kom fram till att den som torskade skulle få gå till middagsrestaurangen medans resten tog taxi. Tilläggas ska att det var snöstorm och nästan -10 grader ute. Tilläggas bör också att det verkligen inte är några problem att åka fem i en taxi, det var mest bara kul att någon skulle få åka på den. Det är en enorm hets runt bordet, typ som en riktigt bra fest fast bara killar och ingen musik. Daniel försvinner, Fabian försvinner, Gusvild försvinner och så är det bara jag och Chrisvild kvar. Åker jag på den? Näe det gjorde Chrisvild. Många skratt, tio minuters taxifärd för oss och 40 minuters snöpulsande för Chrisvild senare möts vi så här.
Allt som allt var det väldigt trevligt att ha tre sånna här fina vänner över. På fredagsmorgonen var det dags för dem, liksom oss att fara hem till Sverige. Så det var allt för nu! Avrundar med lite berlinklassiker + några bilder på modekungen Gurra som testar lite nya koncept
Fabian är ful, Christian är fulare men Gustav är så ful så att Christian (som är näst fulast) framstår som en vacker svan
Nytappning, Find Waldo


Behövde bara hitta nåt passande
Check

Hej igen /Gustav

Var börjar man? Senaste gången jag satt och skrev här hade varken den alltid så humoristiska touren, endera två trevliga föräldrar ur släkten Åström hälsat på. Sen ska ni veta, att de båda sällskapen vet hur man hälsar på, med både pompa och ståt.

Med Annika och Claes blandades det turism med goda middagar och shopping i yppersta kvalitet per krona- världsklass. Har aldrig tidigare i mitt liv fått så mycket för så lite på Lidl och det ska man inte vara sen att tacka för.
Med touren blev de  lite annorlunda. Jag var ju lite orolig att jag skulle känna mig miss place. Men jag fick vara med i många samtal och det ska man ju också tacka för. Rocka kunde de också, imponerad av dem alla, jag var nog nästan sämst på den fronten. Hade jag inte vunnit så mycket i Uno som jag nu ändå gjorde hade jag nog nästan varit helgens torsk, men icke.
Vad har vi hunnit med här nere sedan dess frågar ni er. Ja, vi pluggar och är allmänt billiga för tillfället. Alexander jobbar lite. Och såhär i juletider.......

Har Alexander gått och blivit pappa till mig. Här följer en lista med saker han gjort för mig:
- En julkalender som öppnas varje dag
- En weihnachteller(googla om ni känner för det)
- Den 6 fixade han strumpa med godis, a lá sankt Nikolaus

Nu blir inte detta inlägg så väldigt mycket längre, Alexander måste nämligen ha sin dator. Min har insett att fokus bör ligga på tyskan när man bor med en språk-talang av den högre skolan.
Snart kommer Christian ner igen, det tycker vi är bra. Han slår följe med två andra gäster. Mer om det på tisdag

Surrounded by Hoes

Hej kära läsare! Som ni vet drabbas vår lille blogg lite då och då av små bloggförmörkelser, dvs. Blogg.se bestämmer sig för att publicera våra inlägg dagar eller veckor försent (sjukt ja vet). Så även med detta inlägg. Måndagen den 29e november lämnade inte bara touren oss utan även våra Hoes - Sigrid och Agnes. Det blev med andra ord helt mörkt och kallt här nere i betongen.
Tänkte i alla fall passa på att tacka för er för allt kul vi haft, varje gång ni släpat med oss ut till sjuka ställen, att ni gång på gång torskar i unon, för alla fantastiska strippklubbsbesök vi har haft och för Agnes alla oförglömliga felsägningar. Kungen hälsar också tack.
Väntar spänt på nästa gång Isprinsessan dunkas upp /Gustav & Alexander

Lockdown 3

Mina damer och herrar


En döner är alltid en döner

(Följande tas gärna med nypa salt (helst havssalt) och förståelse för mycket internt)

Då var det min och vargens tur att sätta vårt avtryck i norra europas sannaste blogg. 

Efter en helt sjukt sann fredagkväll som innehöll allt ifrån påtända tyskar till svettigt dansgolv så ska jag nu med mental hjälp från martin försöka beskriva det nästkommande dygnet.

Lördagen började runt kl 11 av att jag vaknade på ett svinkallt golv iförd kalsonger och en fet tysk betongkeps (mhm). Med en kurrande mage och ett vagt minne om att jag och Gustav efter ett antal taxiturer genom berlin hade fått med oss en döner för mycket hem så började en intensiv jakt.

... En jakt som inte skulle visa säg bli väldigt lång då den såsigaste av döners hade parkerat framför Martin på soffbordet. Såg ju riktigt jävla äckligt ut tänkte jag och en döner senare låg man belåten på soffan inväntandes uppvaknandet av lägenhetens ägare. 

Dagsplanen innehöll en inledande 3h lång guidad nazitur runt i berlin. Det visade sig att de morgonrutiner man haft i sitt 19-åriga liv tog längre tid än väntat för alla participanter. Det hela slutade med att vi i tid med att turen börjat lämnade lägenheten med en 15-minuters cykling framför oss. 

Gustav mådde antingen väldigt dåligt eller så hade han fått nog av hitler så han stannade hemma. Efter ytterliggare en frukostdöner och lite jävligt intensiv cykling så hittade vi vad som såg ut att vara lite nazifantaster. 

Alex drog lite stela hälsningsfraser till den tyske guiden mitt i en av hans eminenta föreläsningar och efter att ha pungat ut 10 euro, dyrt, så var vi med.

Följande tre timmar var till stor del väldigt intressanta men de innehöll även en hel del frusna och trötta deltagare efter nattens yelle-rockande. Mentalt bristande stunder resulterade då istället i en hel del trevliga bilder då dagen till ära bjöd på sjysst ljus och fula tyska hus som bra motiv.

När turen va slut,och alex bara för säkerhetsskull dödat allt tvivel om att vi alla va bögar genom att fråga guiden vad hitler egentligen tyckte om dessa, så begav vi oss mot centrum för lite turistshopping.

Shopping resulterade kort och gott i att alla nu ägde ett plagg som någon annan redan hade/köpt under dagen, mångfald är ju kul tänkte vi. Som lite grädde på moset så hittade martin och alex ett par skor som båda gillade precis när vi skulle åka hem.

Skorna fanns inte i deras storlekar där så Tidgård och Mårten åkte då hem för att fixa middag medan vi andra tog oss iväg till en av kedjans andra affärer för att säkra skorna. Vi hamnade då efter en del cyklande i ett stort jävla köpcentrum som även visade sig vara berlins största tågstation, fett var det. Föga förvånande så köpte då Martin och Alex likadana skor och vi cyklade sedan belåtna hem för lite mat.

Med stor risk för, vid det här laget, sovande läsare ska jag nu försöka hålla mig lite kort tills det blir action igen. Efter en sällan skådad carbonara á la gustav och mårten (tror jag) så började klockan närma sig 12 och utgång.

Vi åkte allihopa till en bar för att möta upp Wera och hennes syter Sally för att sedan gå till någon sjysst undergroundklubb. Trist nog så visade det dock sig att det var en riktigt osoft kö där så siktet ställdes nu om till ett ställe som heter Tresor. Tråkigt tyckte jag först då jag hade sett fram emot lite hård tysk techno för att matcha landets unokaraktär.

Det visade sig dock att det skulle jag få smaka mycket av på Tresor. Det såg ut som ett stort grått betongblock och när man kom in så visade det sig att det vart något typ av fängelse då toaletterna va i gamla celler osv. Allt det kan ni läsa mer om i ett tidigare inlägg av Adam och Alex.

Det var i alla fall hur fett som helst, efter den beryktade långa mörka gången kom man ner i källaren som skulle bli det stället där man verkligen fick smaka på lite tysk fet klubbkultur. Efter att ha löst lite tickets i baren begav vi oss ut på dansgolvet model underground. Det va rökigt som fan, dj’n stod i nån typ av gallerbur och alla dansade med sig själv till riktigt djup tysk techno. Kort sagt helt fucking underbart. Det tog en 10-15 min sen var man helt inne i nån typ av trans och man kände sig som technoviking själv. Helt sjuk känsla.

Efter diverse sightseeing inne i den skitcoola byggnaden så begav vi oss ut på gatan för att njuta av nattens första döner. Njöt gjorde de andra medan jag fick min döner dödad via karatespark av Martin. Mindre kul tyckte jag och en liten löptur blev det i hasorna på en vilt skrattande varg. 

Kl. var nu runt 6 och Gustav tog sig hem medan vi andra gick tillbaka till Tresor för att rocka vidare. Ungefär en timme till spenderade vi i Tresors sjuka källare sen började Tidgård och Mårten bli lite slitna och de bestämde sig för att göra en Gurra och dra hem till bögkvarteren och legendariska Frobenstr 5. 

Jag, Alex och Martin tog efter lite mer rockande beslutet att prova lyckan på någon om möjligt sjukare klubb så vi tog vårt skit och gick runt hörnet till någon härlig fetischklubb. In kom vi verkligen inte i vår totala avsaknad av läderbyxor med hål för röven men det va kul att kika in och se alla härliga Berlinfreaks jucka loss med piskor och dylikt.

Trötta och fula bestämde vi oss efter misslyckandet att ta tjuren vid hornen och prova king of kings, Berghain! Efter lite klädnojja och gömmande av jackor så stod vi i den inhägnade kön till ett nedlagt kraftverk i 1 & ½ timme frysandes som de svin vi var. Fittrötta men ändå taggade på att komma in efter alla sjuka stories vi hört om stället så blev det ett skönt antiklimax när vakten efter att ha tittat på oss i 3s nekade oss. Efter en skön walk of shame brevid en 200m+ lång kö så blev det i alla fall taxi hem och sömn runt kl. 09:30. 

Om nån idiot lyckats läsa hel texten så måste jag avsluta genom att säga att förutom att det var kul att träffa Alex och Guldgurra så var det en sjuk jävla upplevelse att va ute i Berlin, länge sedan man hade så kul även fast man bara dansade med sig själv konstigt nog. 

// Eder Jonathan samt Varg.

Casual posing i svårfotat mörker @Bismarck-Nationaldenkmal
Framtida L.O.G.G.-löfte
Svart på hand - som så många gånger förr
Leaderboard
Slänger in en liten bonus: Tim Toupet – Ich Bin Ein Döner

Fredag - Parkeringstaxa, Återförenad Tour, Yelle

Två och en halv testostronfyllda grabbar (Martin och Jonis) och vi (Flyinggecko91 och Tissejunior) gav oss tidigt iväg på fredagsmorgonen för att bege oss till den legendariska staden Berlin och den ännu mer ökända lägenheten på Froben 5. Vi var alla trötta, främst F-gecko som hade fastnat framför Disneychannel, standard. 
Resan till Skavsta, ezzzxakkt, gick som smort förutom att vi höll på att krocka, dock räddade Martin allt i sista sekund med sitt eminenta körande. Tack. 

Väl framme på skavsta, ezzzxakt så uppkom det problem redan på parkeringen, vem skulle betala för långtidsparkeringen? Efter mycket tjafs fittafittakuk så blev det TJ (tisse junior) som blev tvungen att stoppa in sitt kort och låta taxametern ticka... Detta var något som TJ låg sömnlös varenda natt kallsvettig, ängslig och snålare än någonsin, hur skulle detta gå? 

Väl i Berlin tog vi en taxi till Froben 5. Väl framme slogs man av ett fantastisk område med mycket lekplatser, förskolor, dagisverksamheter men främst av springande barn vilket var....en mycket stimulerande syn, det bådade gott! 

Vi ringde på dörren till Froben 5 och vi möts av en orakad Alex i färgglada kalsonger, Touren var äntligen återförenad!

Efter lite frukost och spontanUNO så begav vi oss ut på Berlins gator och hyrde cyklar och Alex tog oss på en trevlig rundvandring i Berlin som avslutades med en trevlig fika på ett billigt och juste kafé. 
Sedan bar det av till LIDL, billigt, för att inhandla ingredienser till en länge efterlängtad TacoNight. 
Efter mycket nachos, skratt, unande och kvarg till efterrätt för Jonis och Martin var det dags att dunka upp LIDLvodkan, dyrt, och vi fick även lite kvinnligt besök i form av Wera, Sally och Agnes vilket var riktigt trevligt! självklart fick dem gästspela med Touren. 

Sedan var det dags att dra ut på bygden och se vad Berlin hade att erbjuda. Vi begav oss till (vi minns inte vad det hette ezzzzxakt men fett var det och dyrt) 

Ovana vid Berlins uteliv blev vi överraskade över att man blev erbjuden både kuk och droger så fort man gick på toa och sättet folk dansade på. Det gäller att se så ointresserad ut på dansgolvet och vara inne i trans och glo på DJN, stek. 

Yelle’s DJ:s var planerade att spela på ett av dansgolven men det gick även ett rykte att Yelle själv skulle vara där och rocka loss. Ryktet var jävligt sant och där var hon, jävligt snygg, jävligt bra och jävligt sann. Inte nog med det stod touren längst fram och dansade loss med’na. Vi alla dansade loss som idioter i två timmar i sträck, stort tack till Club Mate, en evig vän på Berlins dansgolv. Vi var alla överens om att det var ett av det fetaste vi varit med om i klubbväg! 

Framåt sex-sju snåret på morgonen började våra magar kurra och vi vi hade inte fått äran att trycka i oss en sann döner, sann historia. Så iväg med Taxi, dyrt, för att ta oss till enligt ryktet det bästa Dönerstället i stan. Men stängt var det och vi var alla pank. Så det blev hem och lägga sig och drömma om Yelle, förutom TJ som hade mardrömmar om taxametern som tickade.

Tack/
Tissejunior och FlyingGecko91
Den klassiska

Också klassisk

Biffmys

@Berliner Dom
Matglad Tisse Jr

Nytt land, nya skämt

Jag har ju hemma i Berlin blivit lite av en skämtarkung (se tidigare inlägg) och var därav inte mycket sämre i Paris. Jag kom på att jag hade en gammal Berlinkarta i jackfickan och insåg då hur kul det kunde bli om jag med denna karta gick fram till någon helt främmande person och frågade om vägen.
Så väl ute på Paris gator slår jag slag i saken. En man kommer fram med en flyer och jag ser då min chans. De andra ser chansen att fly och går generade åt olika håll, antingen för att det inte klarade stelheten eller att hålla masken. Jag ger mannen kartan och pekar på vad som på riktigt var Kreuzberg och säger "Här är vi ju nu och vill skulle vilja ta oss till Eifeltornet som väl ligger någonstans här?" *Pekar på Tiergarten*. Mannen nickar och ger sig in i kartan. Han sätter fingret på den punkt han tror vi är vid och börjar fundera. Han blir sedan tyst en lång stund, en stund där jag snett bakom honom desperat försöker hålla masken. Det går så där, men nersjunken i sin karta som han är märker han ingenting. Efter en lång stund tittar han upp och säger en smula nervöst. "Det här är inte Paris". Succé! Jag ursäktar då min dumhet och önskar honom en trevlig dag. "Alexander Åström - Skämtarkungen" är numera ett vedertaget uttryck även i Paris

Pa fucking ris

Heeeeej!! Om än med viss fördöjning tänkte jag nu berätta om Chrisvilds och mitt besök i Frillanland. Häng med!
Jag hade som det exempelbarn jag alltid varit bokat ett flyg på torsdagskvällen så att jag precis skulle hinna med skolan här hemma, till Chrisvilds stora förtret. När jag kom hem från skolan hade vi nämligen bråttom, väldigt bråttom. Vi hade inte ätit något på hela dagen så det blev till att slänga i sig en snabb döner. Trodde vi. När vi kom dit och stressade  med resväskor över hela stället hade beställt och fått våra döners kom Idos (vår dönervän) fru på att hon skulle bjuda sina stamgäster på varsin rykande het kopp te. Fan Idos fru tänkte vi. Chrisvild hällde ut hela sin och ägnade sig istället åt att hetsa mig som inte hade hjärta att göra något sådant mot mitt härliga dönerte. Det blev till att svepa skiten.
Efter schemat som vi var stressade vi oss igenom Berlins alldeles för stora tunnelbanenät och sprang in på Flughafen Schönefeld bara för att inse att vårt flyg var försenat.
Jaja lite flygturbulens och 70 mil senare (vild chansning) landade vi trötta och illamående på Paris Orly. Tog vi en värd taxi därifrån? Nej. Tog vi en lika dyr och fullsmockad buss därifrån? Svar ja. Jag klagade dock inte, jag satt ner på ett varmt säte och pratade med en trevlig tyska. Christian däremot stod och vaktade våra väskor mitt i busskaoset och kunde varken tänka eller andas. Men vad gjorde det för när vi en och en halv otrevlig jävla timma senare fick träffa Julia och Frillan för första gången på nästan tre månader försvann tröttheten och illamåendet med ens. Och ut skulle vi så jag, som av ren vana vägrade snöra på mig skjorta och chinos, förklädde mig med en stickad tröja och ett par lite trevligare skor. Väl inne på stället var det både konstigt och fint att komma ut ur den tyska technodjungeln och åter få höra pitbull och grabbarna. Hotel room service är ju alltid Hotel room service lixom. Jag hittade där en äcklig liten turk med uppvikt ful åkersbergaskjorta och en härligt orakad liten moppemusch. Han hade bord och stod och spruta Cristal. Vi skickade först fram Jullan men eftersom Jullan är fruktansvärt dålig på att groggludra fick jag ta över. Jag gick fram till den turkiske vännen och hälsade och sa att han hade en väldigt snygg skjorta. Han svalde mina trevligheter med hull och hår och stack en Cristalflaska i handen på mig. Det var kul!
När vi sedan vaknar på fredagen pirrar det lite i våra barnamagar. Idag skulle vi nämligen till Disneyland! Chrisvild var glad för där kunde man åka åka på Space Mountain och träffa Musse! Och fint var det. Dagen innehöll inte bara Space Mouintain och Musse utan så mycket mer. Det fanns god mat på Disneyland! Vi beställde alla varsin varm våffla. Men där lurade dom oss för det var nämligen kalla våfflor! Vi log och bad dem värma dem. Det gjorde de, så när vi fick våra våfflar var de försåts kallare än någonsin. En kall våffla är en bra våffla som man säger på Disneyland. Sen ägnade vi oss också åt att skapa diverse stelheter. I den mörka och trånga Space Mountain-kön såg jag till att skrika TYST åt så många förvånade fransmän som möjligt. Chrisvild ägnade sig åt att springa runt som ett förståndshandikappat litet barn varje gång vi kom ut ur attraktioner eller när han helt enkelt inte hade något bättre för sig. Jag såg dessutom till att skrämma vettet ur en barnfamilj i en mörk labyrint.
Väl inne på ämnet labyrinter så hittade vi en Alice i Underlandet-labyrint och bestämde oss för att tävla, först upp till slottet. Frillan tjuvstartade och satte av löpandes. Vi andra såg lite irriterat på och sprang efter. Frillan som tidigare påstått sig vara kung på just labyrinter såg länge ut att ta hem segern. Vi alla trodde nog det var över och att Frillan överlägset skulle sitta och vänta inne i slottet. Men icke. Konfunderad springer jag, som den fulllodsvinnare jag är, in i slottet och ut på balkongen. Jag ser då en vilsen liten stackars Frillan irrandes runt totalfel i den djupa labyrinten. De andra kom upp och vi fick oss ett gott skratt åt stackers försynte lille Frillan. Så här såg det ut:
Vi fick sedan se en fantastisk disneyparad och har många härligt klyschiga amerikanska julsånger och blev precis så varma och goa i magen (minus våfflan) som man bara blir efter Disneyland Paris!

På kvällen hade vi stämt träff med Märta S, Anna R, Amelie L, Johanna M och Anna A under Eifeltornet. Anna R var jättefull. Men det var bara bra för då blev hon så pass mycket mer kärleksfull. Vi åkte till L'arc som var ett ställe med bord överallt och helt utan dansgolv. Sjukt tyckte jag men Frillan, som var så där mysfull som bara Frillan kan bli, slog slag i saken och dansade bort bordsarab efter bordsarab. Så medans de andra tjejerna (minus Jullan som vid det här laget och i vårt sällskap hade blivit mer kille än tjej) hade hittat några killar (lord farquad) att sno drinkar av och vara låtsastrevliga mot, såg vi till att fuldansa i vårt lilla hörn. Stundtals kom tjejerna, kanske främst Anna R och Amelie L, och dansade med oss stundtals rockade vi på själva. Svårrockat var det icke då dj GrandVitesse var väldigt snabb på att byta låt. Så det spelades väl en 200 låtar i minuten av vilka man kände igen typ 250. Och förbannat kul hade vi det!
På lördagen gjorde vi ingenting. Eller jo vi åkte till Lafayette, gick in, insåg hur dyrt och onödigt allt var (Christian stormtrivdes) vände om och åkte hem.
Frillan och Chrisvild på vägen hem!

På lördagskvällen kom Alexandra. Alexandra hade nämligen ettårsjubiluem med Ville. Den 5e december. Alexandra, som det logik- och planeringsmissfoster hon är, hade emellertid istället råkat bokat hemresan till den 10 november. Fin är hon dock och vilken glädje det blev! Det firades med 15 euros öl på Le Cab (stor jävla chans att jag köpte den). Fett ställe var det dock, och riktigt bra musik var det också! Det tyckte tyvärr inte tillfullo de andra så vi rockade vidare till VIP Room. Och heter ett ställe VIP Room kan det ju inte vara dåligt lixom. Som den sköna jävla VIP-stekare jag är gled jag in gjorde stället osäkert.
Fast det var lite lögn för de riktiga två VIP-stekarna var Jullan och Alexandra som hade varsin sne/förmycket-fylla. Det började med att de satt och nervslog stackers Frillan (som visserligen inte var sen att slå tillbaka) och slutade med hotelser och diverse allmänt osammanhängande skitsnack.
Chrisvild på väg in i dimman och ska visa lite brudar hur man öppnar en öl.

Nu har jag skrivit alldeles för långt för att både jag själv och ni ska tycka det är kul så nu nöjer jag mig med att kommentera lite på bilderna från söndag och måndag
Frillfransk kärleksglädje

Kuriosafingret! Caféet på det torg där Paris äldsta gata mynnar ut.
Caféhäng med Amelie L som senare samma dag skulle ta tåget hem till Montpellier

Fontän


Frillan och Chrisvild framför samma fontän
Casual @Pantheon
Forstår inte varför fransmännen ska envisas med att ha en massa pampiga krigsstatyer när dom på tvåhundra år inte gjort någon som helst nytta i något krig
Det ryckte i dj-fingrarna
-
-
Två kungar

Mys @Pantheon
Pantheon itself
Såg bra ut så jag fota
I bakgrunden ser ni Eifeltornet
Vi strosade förbi Sorbonne
Om vi kom in?
Fantastisk affär med alla trollspön från Harry Potter, sjukt fett!
2 st strutsar
Vi gick ut och åt fondue och unade upp på söndagen vilket var både väldigt gott och väldigt mysigt. Vet inte om jag kommer ihåg rätt eller bara förmodar men UNOn hade jag ju inga problem att ta hem.
Kuriosafingret igen! Enda återstoden av Bastiljen
Om ett ställe (Centre Pompidou) har en sån där clean rulltrappa åker man ju inte inte upp i den
På väg
Framme!
Paris en söndagseftermiddag
På väg ner!
Översvämning @Metron

Så tillsist ett stort tack till Jullan som går från klarhet till klarhet i att kamouflera sig i killgäng, Alexandra som denna gång inte lyckades missa flyget och kunde förgylla våra tre sista dagar och så Frillan, som jaa, förklaringar är väl överflödiga
Hoppas ni har fått nog nu för det har jag fått. Signing out /UNO-kungen
p.s. Självklart också ett stort tack till Ida, trots att vi inte fick umgås så mycket med henne!

Gästkrönika

Traditionen  med gästskribenter fortsätter. Första föräldrabesöket har körts i högt tempo med olika sorters fortskaffningsmedel. Turistandet har gått i historiens spår och med inslag av secondhandmarknad. Det är kallt och rått och trots det fängslas vi i tre timmar av en enastående guide som vandrar runt med oss bland de byggnader som spelade en central roll i kriget och vi får höra om personligheterna hos ledarna. Turen avslutas på en parkering där vi står rakt över Adolfs bunker, där han tog sig själv och därmed tredje riket av daga. Lyckligt slut på vandringen!  Sköna krogbesök med grabbarna, här är det billigt och de vet var man skall gå. Trevlig lägenhet och skön stämning. Det märks att Alexander och Gustav trivs. De berättar med inlevelse om besöket på  klubben Berghain, men det passar inte att nedtecknas i detta fina forum. En sanslöst bra Schnitzel på Jolesch med grabbarna, ett par Currywurstar och ett besök på Dönern nedanför. Bjudna på middag hemma på Froben five och drinks på utvalda barer. Men den absoluta höjdpunkten stod Alexander för. Vi hämtades av en taxi och fördes till mötespunkten för Trabantsafari. För er som inte vet vad en Trabant är, så kan man säga att detta var Östtysklands slutliga bevis på sin socialistiska storhet. Ett tekniskt litet missfoster på 26 hästkrafter, numer kultförklarad. Vi fick köra bilen in i forna DDR och att få glida fram med familjen (Andreas då tillfälligt ersatt av Gustav) på Karl Marx Allee, det var stort. Vi tackar Alexander för det och dem båda för sköna frukostar och en toppenhelg och passar på att hälsa  ”Touren” välkommen nästa helg. Ta med massor av varma kläder, ni anar inte hur djävla kallt det är.

Claes & Annika Åström

Östtysk familjeresa

DDR-chick
Livsfarlig Trabantkaravan
Honecker och rysk boytoy

Grabbarna på trevligt café vid Schlesisches Tor



London ringde

Fick ett erbjudande om att besöka en annan huvudstad i Europa en helg. Dyrt, antagligen regnigt, dålig snabbmat, svårt att komma in på klubbar, tidiga stängningstider. Och ingen Frillan.
- Klockrent bortsett Frillan. Jag kommer, replikerade jag.

FLYGet var bokat, iphones fullmatad med ny musik, allmänt nyttig information och adresser och jag satt på tåget mot flygplatsen. Enda problemet var att Iphonen satt kvar hemma i sin laddningsdocken i lägenheten
.
Således var jag strandad och min enda referens till London var ett inplanerad lunch klockan 12:00. För att då spä ytterliggare salt i såren är mitt plan till London försenat. Schemat såg ut som följer. Ny beräknad ankomst lokal tid - 10:50. Stansted Express 11:10 vilken tar cirka 40 sen hitta tunnelbanan och till knighsbridge och Starbucks där.

12:00:02 anländer tunnelbanan.
12:00:58 springer jag in på Harrods och frågan var närmaste starbucks ligger.
Får svaret att det finns tre väldigt nära.
12:02:00 drabbas av lätt panik
12:03:00 hittar en röd telefonkiosk, slås av att jag bara sitter inne med Euros, hittar 1 pund i automaten.
12:05:00 får ett lugnande svar och får äta min Lunch i trevligt sällskap

Efter bar det av mot hotellet närliggande pub - inte mitt utan de elevers vilka praktiserade för fullt under dagarna jag befann mig London. Själv hade jag inte bokat boende. Kändes överflödigt. Lika många öl(Stella, Becks o Staropramen) som kära återseenden(Sjögren, Karlsson, Personne) senare begav vi oss till till Karlsson och Sjögrens underbara boende. Mötes av en tilltalande lobby, och desto mindre 4-stjärniga rum. Men när sömnen är grattis sover man gott som det brukar heta. En eloge till Karlsson som mina både nätter på hotellet höll sig sysselsatt på annat håll. Och ett tack till Ogge S vars gästvänlighet inte visade några gränser.

Märker redan nu att detta inlägg kan komma att bli allt för långt nu när det inte finns några bilder. Därför följer här en kortare sammanfattning

-Filip Kongen Kullman med vänner levererade helrör i magnumutförande och ska ha ett tack för hela den kvällen.

- Det blev lite shoppa

- en hel del Kasino(mest med Haas), trevligt sällskap, bra fest och mindre glada lärare. Svårt att inte känna sig lite stolt och mycket träffad när lärarna yttrar sig på följande sätt. - Allt gick bra tills dem där 91orna kom ner

-. 4 iphones hann bli snodda på en kväll. Måste var något typ av rekord.

- besökte en nattklubb, som var ett renoverat stall. Rätt fett

- Anton Söderman hann med det mest, däribland 4 dubbla sin budget för resan på kasinot för att sedan följande morgon vakna utfattig igen

- Till lagmiddagennotan lyckades alla hävda sig lagt överdrivet mycket pengar, bara för att sluta upp 20 pund kort. Klassiskt

- Gå rätt in i världspremiären av Harry P och se några av stjärnorna. Lämna Kasinot i samma ögonblick och längs samma väg som de som varit på premiären. Kändes stort

- Sakna sigge, chribb och agnes. OJ glömde Alex

- Jag lyckades få en taxichaffis att trotsa lagen 3 gånger genom att bortse från rödljus för att i sista sekund hinna med mitt plan hem.


Gick ju torsk på kameran så det här är lånade bilder


En bild säger mer än tusen ord


http://www.youtube.com/watch?v=9PGZZ6EURuo&feature=player_embedded - du vet vem du ÄRne

Paris 2010 - in i dimman

Kunggurra åkte till London igår! Double win. Ett åkte han till London, två glömde han sin telefon här hemma. Helt själv åkte han ner och helt utan boende. Vi vet inte hur det går för killen men bra går det nog knappast. Han har dessutom passande nog bytt telefonlåskod så vi kan inte höra av oss till dem som han har stämt träff med (mycket brudar). För oss ser det dock ljusare ut. Idag blir det frillan!!! Chrille och jag åker till Paris för att rocka lite. Jag fick packa med ett par chinos och en skjorta som jag då för första gången sen jag flyttade hemifrån kanske måste använda. Chrille är iaf tagg, han är sugen på att äntligen få komma i sina skjortor igen och hälsar "att paris aldrig kommer ha sett så mycket pengar på en och samma gång".

tzzzaaack tzaaacckk tzaacccckkkkkk

Med dom här ströbilderna vill vi bara ta och tacka våra fyra vänner för en fantastisk vecka och förbannat bra rock! Nu är det bara jag, mongo-chribb och kunggurra kvar. Det suger


Lördag /Olle Heimer & Alexander Åström

Alexander Åström

Som den självutnämda blogg- och partykungen jag är tog jag på mig att berätta för er om vår lördag. Det var här tanken att hela vår fekkevecka skulle sjuda upp i crescendo och explodera i något slags technoorgasm. Det gjorde den också! Passande nog har det denna vecka varit BerMuDa (Berlin Music Days). Stora delar av Tysklands och Europas största djs samlas i Berlin och klubbbarna har hela veckan haft massa sjuka events. Det hela skulle avslutas på lördagen den 6e november med avslutningseventet FLY BerMuDa. Det hölls i hangar ett och två på Albert Spree och cos gamla mästerverk Flughafen Tempelhof. Den stängdes för flygtrafik 2008 och hangarerna har sedan dess stått tomma. Evenemanget började 20.00 och slutade 12.00 (för de som höll ut) så vi och resten av de 10-15 tusen andra människorna hade några timmar att döda. Vi kom dit runt halv tolv. Många av killarna hade nog då inte förstått hur sjukt stort detta var. Vissa var lite skeptiska på biljettpriset 50 euro men jag hade lovat dem att det skulle vara värt det. Det var värt dom 50 efter en halvtimme. Booka Shade som är en av historiens fetaste electro/techno/electronica-duos spelade i hangar ett. Vi drog direkt in och rockade och när vi efter ett tag hör några tongångar från Body Language (http://www.youtube.com/watch?v=OAjj9UNAPMU) så var det riktigt riktigt fett

-------------------------------------

Olle Heimer

Dags för Olle att reflektera lite. Efter introduktionen av kvällen med Booka Shade, vilket var riktigt fett, så var det dags för en av tysklands mest kända DJs – Sven Väth (http://www.youtube.com/watch?v=uDI8DhfCzEQ)! Jag hade aldrig hört hans musik eller hört något om honom över huvudtaget. Så jag var lite skeptiskt, när han drog igång de klassiska tyska technobeatsen. Jag hade inte riktigt fått smak för den tyska undergroundmusiken ännu här i Berlin. För jag hade ju bara vart här i två dagar och tyckte inte att man fick ut så mycket av att lyssna på den råa musiken. Så när Sven drog igång stod jag och smådiggade lite. Såg mig omkring om det fanns några trevliga damer, men alla stod i princip och blundade och dansade för sig själva. Jag förstod verkligen inte va folk höll på med som dansade på det viset. Dem står alltså alldeles för sig själva och dansar till rå-techno-musik. Tre timmar i streck. Men aja, jag lyssnade vidare. Sven spelade på. Samma visa om och om igen. Men… efter ca en timmes diggande började jag känna en riktgt soft känsla, då jag helt plötsligt inte tänkte på att jag dansade utan bara hängde med musiken. Låter jävligt weared eller som om jag var hög, men så var icke fallet. Jag hade bara kommit in i nåt skönt mode, som bara var riktiii niiice. Tiden gick och jag intresset för musiken växte. Sista 30 minuterna av hans spelning drog han upp tempot rejält och lounge/technon gick över till house/techno. Han var riktigt cool som person och musiken blev bara bättre och bättre. Det slutade med att jag stod och verkligen uppskattade musiken som dånade i den gamla hangaren. Det slog mig även när jag stod där, hur jävla genomtänkt denna sorts av musik är. Tillskillnad från kommersiell musik som ofta byggs upp av klyshiga texter och rå tung bas, så hade låtarna riktigt lång och ball uppbyggnad, som ofta avlsutades med nice basbomb. Åter till konserten. Jag hade redan druckit 4 fräscha när Sven droppade sin sista låt. Hade tickets för 6 euro så gick till baren o bad henne hosta upp två fräscha till. Sänkte dem o va igång. Sen var det paul kalkenbrenner. Han var föööör bra!! NÄr han lastade Aaron och Sky n Sand, då, då blev de drag kan jag meddela. Jag har aldrig känt mig så jävla levande som när man stod där alltså. Låter töntigt men är så jävla sant. Lika jävla sant som gurras kuk. Nu är kl 02.26 o jag orkar inte mer. Nu spelar vi UNO o jag sög. 

Summan av kardemumman – berlin va riktigt fett - bra fest med de skönaste JÄVLA polarna på denna JÄVLA jord.

Imorn ska jag åka hem. Jag kommer att sakna berlin!

Stock1 signar ut.

-----------------------------------

Alexander Åström

Efter Paul Kalkbrenners sjuka avslutning gick luften ur stora delar av sällskapet. Efter en riktig hiroshimavecka började man väl känna efter lite och insåg att man hade fått allt man behövde och lite till med Svempa och Paul. Vi var tre som stannade. Sigrid, Andreas och jag. Efter att ha dragit i oss en classic dubbelbratwurst gick vi in till Richie Hawtin. Efter att ha förkikat lite på youtube hade jag inte jättehöga förväntningar. Han är råstor men spelar rätt djup minimaltechno (vilken vi iofs har blivit alldeles för bra på att uppskatta härnere). Väl tillbaka på le dancefloor blev vi alla tre chockade av hur fruktansvärt jävla bra han var och även om solen var uppe och de stora fönstren släppte igenom solljus så att det skulle räckt till en hel flygplats så var hela dansgolvet i trans. Han drog över en timme och gick av vid nio. Vid det laget hade Sigrid dragit (förståligt med en pappa som skulle komma och hälsa på vid tolv). Snörvelill och jag gavs oss emellertid icke. Helt i extas efter alldeles för många redbulls (man börjar ju komma in i silveråldern) rockade vi vidare inne i hangar med Loco Dice. Snörvan kom in i det klassiska sova-på-dansgolv-modet (vilket man lätt gör tio på morgonen) medans jag stod bakom och höll ett vakande öga på honom så att han inte skulle somna helt och hållet. Stod gjorde jag såklart inte utan av någon anledning var jag piggare än någonsin. Har man dragit i sig en tolv fräscha och har fyra tickets kvar så har man lixom. När Andreas med mer och mer nedböjt huvud berättade att han på riktigt hade börjat drömma (om att han hade varit med gurra på Lidl och blivit utskastad (tänket går i familjen)) så tackade vi för oss och tog en taxi hem vid elva. Jag var så uppe i varv när vi kom hem att jag inte kunde sova förräns klockan ett.

 

Jag vet att det kan låta riktigt härligt lame när man berättar om sina utekvällar men det får ni nog ta för vi kunde ju inte inte berätta om i lördags. Fö tänkte jag bara anmärka på inlägget ang. måndagskvällen att visst var det inte Åström Jr. som tog hem unon. Nej nej det var det inte. Jag tror inte jag behöver vara tydligare för jag tror att ungefär 100 procent av er läsare förstår precis vem som vann. Inte direkt någon högoddsare. Det var jag.

 

 

 



Fredag /Andreas Åström & Adam Sandström

Idag var dagen kungen anlände. Vi snackar ankomsten av den sjukaste jäveln. Vi snackar ACE. Han kom tidigt på morgonen och vi begav oss allihopa till Hitlermuseet för lite kulturell inspiration. Jag (Andreas), som inte var alltför trött tyckte det var både intressant och välgjort och tyckte att det kul och skönt att för en gångs skull va chill att göra någonting på dagarna (christian och horjacke har varit riktigt trötta jävla stekare under veckan och vill inte lämna lägenheten för mer än döner och möjligtvis lunch). I alla fall så bestämde jag, adam, gurra och olle oss för att dra ut på en secondhand/ sightseeingrunda medan alex, chribb och jacke drog hem och sov. Sjukt. Runt 10 stack vi till vår göteborgske polare David för att dricka och skämta. Och som det skämtades. Gurra hade tidigare under dagen fått hybris när han var bra på fifa och var inte sen med att påpeka hur skön, stek och allmänt bäst han var. För att sätta honom tillrätta började jag med hjälp, främst från stocken (olle), men även alla andra hetsa honom och detta resulterade i att gurra drog hem efter en halvtimme på klubben Tresor som vi drog till för att han hade supit sig själv under bordet. Det som bör tilläggas var att gustav själv njöt av skämtandet och tog det som den mannen han är. Check :p. Vi andra fortsatte att rocka där och det va en sjukt cool lokal i form av typ ett gammalt fängelse där toaletterna var gamla celler och för att komma till dansgolvet behövde man gå genom en lång korridor och man kände sig lika hård varje gång man gick igenom och låtsades att man var fånge. Efter en stund drog Adam, Olle och Christian till en annan klubb som hette Rosis

Jag, Alex, David och Jakob stannade kvar ett tag men någon timme och en döner senare bestämde vi oss för att åka till Berghain som tydligen ska vara ett av de sjukaste ställena men där man nästan aldrig kommer in. (Gurra har kommit in, otippat) Vi kom alltså inte in någon av oss och bestämmde oss för att dra hem. 

Nu är det självaste Ace som skriver sin sida av dagen, men jag kommer bara att komplettera Snurvans story med vissa delar samt berätta lite om den feta klubben Rosis som langade ”Balkan Night” då vi var där men mer om det strax. Min resa till Berlin, staden utan gränser, började lite sådär. Utan sömn men med en väldig massa förväntningar och glädje inför återföreningen med de länge saknade musketörerna Gurra, Alex å Chribb satte jag mig på flygbussen till skavsta. På bussen hamnade jag bredvid en jävla pajas som skulle sitta och trycka sig mot mig, det finns ju inget värre en att en total främling sitter och gnider sig mot en. Fan, såna borde skjutas. Av bussen, på planet ( VIP:en , alltså längst fram på lågbudgetbolaget Ryan airs plan) och så var vi iväg. Nyfiken men osäker som en oskuld på hennes första högstadiefest begav jag mig in mot centrala Berlin via diverse tåg och bussar då jag plötsligt lugnades av tanken att jag snart skulle mottas med kramar och snälla ord från mina goda vänner. Fast riktigt så bra blev det inte. När jag efter fem minuters väntan släppts in i lägenhet möttes jag av en lagom sliten gustav (som dock gav en värmande kram) och visar mig själv in i lägenheten där jag då inser att något varmt mottagande blir det ju inte. Alla ligger ju och sover. Då ser jag att ute på balkongen sitter ju alex och jakob, halvt vakna. Dom blev i alla fall glada att se mig och då lös jag upp ska ni veta. Resten av dagen är ju täckt av fine Andreas så nu hoppar jag till ankomsten av Rosis. 

Det var alltså jag, olle, chribb och Wera ( westholm som är tidigare omnämnd på bloggen). Vi Cashar upp en tia och glider in då wera plötsligt kommer ihåg att man kan köpa schysst fyllekäk av klubbens kock. Det som bör påpekas är att gubben var stenhög och knappt kunde pricka hamburgaren när han skulle slaska dit den på brödet. Fyllekäk var vi alla i behov av och tog därför vår tid till att njuta av våra burgare, som var riktigt goda! Efter det begav vi oss in i dimman under Balkan nights igenkännliga dunk. En relativt liten klubb rosis, men det var en schysst stämning, det kändes nästan som att man var på en hemmafest, vilket uppskattades. Vi intog ett revir på dansgolvet och infann oss i en slags trance som inte går att beskriva. Riktigt bra känsla men tyvärr inga kända låtar som spelades då plötsligt den klassiska ”We no speak Americano” gick igång på högsta nivå. Inte bara vi utan alla människor bröt ut i jubel och dansade som aldrig förr. efter ett par timmars dans bestämde vi oss för att åka hem och det blev en mysig morgonpromenad följt av en harmonisk tågresa till frobenstrasse 5. Det var en väldigt bra dag over all och jag la huvudet mot kudden med ett leende på läpparna och flöt in i mina drömmars värld.

Tack för oss, nu finns det även spår av Adam Sandström och Andres Åström på Världens fetaste blogg.
Den klassiska

Fantastiskt mysig liten asian som ville ha foto med svenska ariehunkarna
1 st. trött jävla stekare



Om

Min profilbild

RSS 2.0