Pa fucking ris
Gästkrönika
Traditionen med gästskribenter fortsätter. Första föräldrabesöket har körts i högt tempo med olika sorters fortskaffningsmedel. Turistandet har gått i historiens spår och med inslag av secondhandmarknad. Det är kallt och rått och trots det fängslas vi i tre timmar av en enastående guide som vandrar runt med oss bland de byggnader som spelade en central roll i kriget och vi får höra om personligheterna hos ledarna. Turen avslutas på en parkering där vi står rakt över Adolfs bunker, där han tog sig själv och därmed tredje riket av daga. Lyckligt slut på vandringen! Sköna krogbesök med grabbarna, här är det billigt och de vet var man skall gå. Trevlig lägenhet och skön stämning. Det märks att Alexander och Gustav trivs. De berättar med inlevelse om besöket på klubben Berghain, men det passar inte att nedtecknas i detta fina forum. En sanslöst bra Schnitzel på Jolesch med grabbarna, ett par Currywurstar och ett besök på Dönern nedanför. Bjudna på middag hemma på Froben five och drinks på utvalda barer. Men den absoluta höjdpunkten stod Alexander för. Vi hämtades av en taxi och fördes till mötespunkten för Trabantsafari. För er som inte vet vad en Trabant är, så kan man säga att detta var Östtysklands slutliga bevis på sin socialistiska storhet. Ett tekniskt litet missfoster på 26 hästkrafter, numer kultförklarad. Vi fick köra bilen in i forna DDR och att få glida fram med familjen (Andreas då tillfälligt ersatt av Gustav) på Karl Marx Allee, det var stort. Vi tackar Alexander för det och dem båda för sköna frukostar och en toppenhelg och passar på att hälsa ”Touren” välkommen nästa helg. Ta med massor av varma kläder, ni anar inte hur djävla kallt det är.
Claes & Annika Åström
London ringde
- Klockrent bortsett Frillan. Jag kommer, replikerade jag.
FLYGet var bokat, iphones fullmatad med ny musik, allmänt nyttig information och adresser och jag satt på tåget mot flygplatsen. Enda problemet var att Iphonen satt kvar hemma i sin laddningsdocken i lägenheten
.
Således var jag strandad och min enda referens till London var ett inplanerad lunch klockan 12:00. För att då spä ytterliggare salt i såren är mitt plan till London försenat. Schemat såg ut som följer. Ny beräknad ankomst lokal tid - 10:50. Stansted Express 11:10 vilken tar cirka 40 sen hitta tunnelbanan och till knighsbridge och Starbucks där.
12:00:02 anländer tunnelbanan.
12:00:58 springer jag in på Harrods och frågan var närmaste starbucks ligger.
Får svaret att det finns tre väldigt nära.
12:02:00 drabbas av lätt panik
12:03:00 hittar en röd telefonkiosk, slås av att jag bara sitter inne med Euros, hittar 1 pund i automaten.
12:05:00 får ett lugnande svar och får äta min Lunch i trevligt sällskap
Efter bar det av mot hotellet närliggande pub - inte mitt utan de elevers vilka praktiserade för fullt under dagarna jag befann mig London. Själv hade jag inte bokat boende. Kändes överflödigt. Lika många öl(Stella, Becks o Staropramen) som kära återseenden(Sjögren, Karlsson, Personne) senare begav vi oss till till Karlsson och Sjögrens underbara boende. Mötes av en tilltalande lobby, och desto mindre 4-stjärniga rum. Men när sömnen är grattis sover man gott som det brukar heta. En eloge till Karlsson som mina både nätter på hotellet höll sig sysselsatt på annat håll. Och ett tack till Ogge S vars gästvänlighet inte visade några gränser.
Märker redan nu att detta inlägg kan komma att bli allt för långt nu när det inte finns några bilder. Därför följer här en kortare sammanfattning
-Filip Kongen Kullman med vänner levererade helrör i magnumutförande och ska ha ett tack för hela den kvällen.
- Det blev lite shoppa
- en hel del Kasino(mest med Haas), trevligt sällskap, bra fest och mindre glada lärare. Svårt att inte känna sig lite stolt och mycket träffad när lärarna yttrar sig på följande sätt. - Allt gick bra tills dem där 91orna kom ner
-. 4 iphones hann bli snodda på en kväll. Måste var något typ av rekord.
- besökte en nattklubb, som var ett renoverat stall. Rätt fett
- Anton Söderman hann med det mest, däribland 4 dubbla sin budget för resan på kasinot för att sedan följande morgon vakna utfattig igen
- Till lagmiddagennotan lyckades alla hävda sig lagt överdrivet mycket pengar, bara för att sluta upp 20 pund kort. Klassiskt
- Gå rätt in i världspremiären av Harry P och se några av stjärnorna. Lämna Kasinot i samma ögonblick och längs samma väg som de som varit på premiären. Kändes stort
- Sakna sigge, chribb och agnes. OJ glömde Alex
- Jag lyckades få en taxichaffis att trotsa lagen 3 gånger genom att bortse från rödljus för att i sista sekund hinna med mitt plan hem.
Gick ju torsk på kameran så det här är lånade bilder
En bild säger mer än tusen ord
http://www.youtube.com/watch?v=9PGZZ6EURuo&feature=player_embedded - du vet vem du ÄRne
Paris 2010 - in i dimman
tzzzaaack tzaaacckk tzaacccckkkkkk
Lördag /Olle Heimer & Alexander Åström
Som den självutnämda blogg- och partykungen jag är tog jag på mig att berätta för er om vår lördag. Det var här tanken att hela vår fekkevecka skulle sjuda upp i crescendo och explodera i något slags technoorgasm. Det gjorde den också! Passande nog har det denna vecka varit BerMuDa (Berlin Music Days). Stora delar av Tysklands och Europas största djs samlas i Berlin och klubbbarna har hela veckan haft massa sjuka events. Det hela skulle avslutas på lördagen den 6e november med avslutningseventet FLY BerMuDa. Det hölls i hangar ett och två på Albert Spree och cos gamla mästerverk Flughafen Tempelhof. Den stängdes för flygtrafik 2008 och hangarerna har sedan dess stått tomma. Evenemanget började 20.00 och slutade 12.00 (för de som höll ut) så vi och resten av de 10-15 tusen andra människorna hade några timmar att döda. Vi kom dit runt halv tolv. Många av killarna hade nog då inte förstått hur sjukt stort detta var. Vissa var lite skeptiska på biljettpriset 50 euro men jag hade lovat dem att det skulle vara värt det. Det var värt dom 50 efter en halvtimme. Booka Shade som är en av historiens fetaste electro/techno/electronica-duos spelade i hangar ett. Vi drog direkt in och rockade och när vi efter ett tag hör några tongångar från Body Language (http://www.youtube.com/watch?v=OAjj9UNAPMU) så var det riktigt riktigt fett
-------------------------------------
Olle Heimer
Dags för Olle att reflektera lite. Efter introduktionen av kvällen med Booka Shade, vilket var riktigt fett, så var det dags för en av tysklands mest kända DJs – Sven Väth (http://www.youtube.com/watch?v=uDI8DhfCzEQ)! Jag hade aldrig hört hans musik eller hört något om honom över huvudtaget. Så jag var lite skeptiskt, när han drog igång de klassiska tyska technobeatsen. Jag hade inte riktigt fått smak för den tyska undergroundmusiken ännu här i Berlin. För jag hade ju bara vart här i två dagar och tyckte inte att man fick ut så mycket av att lyssna på den råa musiken. Så när Sven drog igång stod jag och smådiggade lite. Såg mig omkring om det fanns några trevliga damer, men alla stod i princip och blundade och dansade för sig själva. Jag förstod verkligen inte va folk höll på med som dansade på det viset. Dem står alltså alldeles för sig själva och dansar till rå-techno-musik. Tre timmar i streck. Men aja, jag lyssnade vidare. Sven spelade på. Samma visa om och om igen. Men… efter ca en timmes diggande började jag känna en riktgt soft känsla, då jag helt plötsligt inte tänkte på att jag dansade utan bara hängde med musiken. Låter jävligt weared eller som om jag var hög, men så var icke fallet. Jag hade bara kommit in i nåt skönt mode, som bara var riktiii niiice. Tiden gick och jag intresset för musiken växte. Sista 30 minuterna av hans spelning drog han upp tempot rejält och lounge/technon gick över till house/techno. Han var riktigt cool som person och musiken blev bara bättre och bättre. Det slutade med att jag stod och verkligen uppskattade musiken som dånade i den gamla hangaren. Det slog mig även när jag stod där, hur jävla genomtänkt denna sorts av musik är. Tillskillnad från kommersiell musik som ofta byggs upp av klyshiga texter och rå tung bas, så hade låtarna riktigt lång och ball uppbyggnad, som ofta avlsutades med nice basbomb. Åter till konserten. Jag hade redan druckit 4 fräscha när Sven droppade sin sista låt. Hade tickets för 6 euro så gick till baren o bad henne hosta upp två fräscha till. Sänkte dem o va igång. Sen var det paul kalkenbrenner. Han var föööör bra!! NÄr han lastade Aaron och Sky n Sand, då, då blev de drag kan jag meddela. Jag har aldrig känt mig så jävla levande som när man stod där alltså. Låter töntigt men är så jävla sant. Lika jävla sant som gurras kuk. Nu är kl 02.26 o jag orkar inte mer. Nu spelar vi UNO o jag sög.
Summan av kardemumman – berlin va riktigt fett - bra fest med de skönaste JÄVLA polarna på denna JÄVLA jord.
Imorn ska jag åka hem. Jag kommer att sakna berlin!
Stock1 signar ut.
-----------------------------------
Alexander Åström
Efter Paul Kalkbrenners sjuka avslutning gick luften ur stora delar av sällskapet. Efter en riktig hiroshimavecka började man väl känna efter lite och insåg att man hade fått allt man behövde och lite till med Svempa och Paul. Vi var tre som stannade. Sigrid, Andreas och jag. Efter att ha dragit i oss en classic dubbelbratwurst gick vi in till Richie Hawtin. Efter att ha förkikat lite på youtube hade jag inte jättehöga förväntningar. Han är råstor men spelar rätt djup minimaltechno (vilken vi iofs har blivit alldeles för bra på att uppskatta härnere). Väl tillbaka på le dancefloor blev vi alla tre chockade av hur fruktansvärt jävla bra han var och även om solen var uppe och de stora fönstren släppte igenom solljus så att det skulle räckt till en hel flygplats så var hela dansgolvet i trans. Han drog över en timme och gick av vid nio. Vid det laget hade Sigrid dragit (förståligt med en pappa som skulle komma och hälsa på vid tolv). Snörvelill och jag gavs oss emellertid icke. Helt i extas efter alldeles för många redbulls (man börjar ju komma in i silveråldern) rockade vi vidare inne i hangar med Loco Dice. Snörvan kom in i det klassiska sova-på-dansgolv-modet (vilket man lätt gör tio på morgonen) medans jag stod bakom och höll ett vakande öga på honom så att han inte skulle somna helt och hållet. Stod gjorde jag såklart inte utan av någon anledning var jag piggare än någonsin. Har man dragit i sig en tolv fräscha och har fyra tickets kvar så har man lixom. När Andreas med mer och mer nedböjt huvud berättade att han på riktigt hade börjat drömma (om att han hade varit med gurra på Lidl och blivit utskastad (tänket går i familjen)) så tackade vi för oss och tog en taxi hem vid elva. Jag var så uppe i varv när vi kom hem att jag inte kunde sova förräns klockan ett.
Jag vet att det kan låta riktigt härligt lame när man berättar om sina utekvällar men det får ni nog ta för vi kunde ju inte inte berätta om i lördags. Fö tänkte jag bara anmärka på inlägget ang. måndagskvällen att visst var det inte Åström Jr. som tog hem unon. Nej nej det var det inte. Jag tror inte jag behöver vara tydligare för jag tror att ungefär 100 procent av er läsare förstår precis vem som vann. Inte direkt någon högoddsare. Det var jag.
Fredag /Andreas Åström & Adam Sandström
Jag, Alex, David och Jakob stannade kvar ett tag men någon timme och en döner senare bestämde vi oss för att åka till Berghain som tydligen ska vara ett av de sjukaste ställena men där man nästan aldrig kommer in. (Gurra har kommit in, otippat) Vi kom alltså inte in någon av oss och bestämmde oss för att dra hem.
Nu är det självaste Ace som skriver sin sida av dagen, men jag kommer bara att komplettera Snurvans story med vissa delar samt berätta lite om den feta klubben Rosis som langade ”Balkan Night” då vi var där men mer om det strax. Min resa till Berlin, staden utan gränser, började lite sådär. Utan sömn men med en väldig massa förväntningar och glädje inför återföreningen med de länge saknade musketörerna Gurra, Alex å Chribb satte jag mig på flygbussen till skavsta. På bussen hamnade jag bredvid en jävla pajas som skulle sitta och trycka sig mot mig, det finns ju inget värre en att en total främling sitter och gnider sig mot en. Fan, såna borde skjutas. Av bussen, på planet ( VIP:en , alltså längst fram på lågbudgetbolaget Ryan airs plan) och så var vi iväg. Nyfiken men osäker som en oskuld på hennes första högstadiefest begav jag mig in mot centrala Berlin via diverse tåg och bussar då jag plötsligt lugnades av tanken att jag snart skulle mottas med kramar och snälla ord från mina goda vänner. Fast riktigt så bra blev det inte. När jag efter fem minuters väntan släppts in i lägenhet möttes jag av en lagom sliten gustav (som dock gav en värmande kram) och visar mig själv in i lägenheten där jag då inser att något varmt mottagande blir det ju inte. Alla ligger ju och sover. Då ser jag att ute på balkongen sitter ju alex och jakob, halvt vakna. Dom blev i alla fall glada att se mig och då lös jag upp ska ni veta. Resten av dagen är ju täckt av fine Andreas så nu hoppar jag till ankomsten av Rosis.
Det var alltså jag, olle, chribb och Wera ( westholm som är tidigare omnämnd på bloggen). Vi Cashar upp en tia och glider in då wera plötsligt kommer ihåg att man kan köpa schysst fyllekäk av klubbens kock. Det som bör påpekas är att gubben var stenhög och knappt kunde pricka hamburgaren när han skulle slaska dit den på brödet. Fyllekäk var vi alla i behov av och tog därför vår tid till att njuta av våra burgare, som var riktigt goda! Efter det begav vi oss in i dimman under Balkan nights igenkännliga dunk. En relativt liten klubb rosis, men det var en schysst stämning, det kändes nästan som att man var på en hemmafest, vilket uppskattades. Vi intog ett revir på dansgolvet och infann oss i en slags trance som inte går att beskriva. Riktigt bra känsla men tyvärr inga kända låtar som spelades då plötsligt den klassiska ”We no speak Americano” gick igång på högsta nivå. Inte bara vi utan alla människor bröt ut i jubel och dansade som aldrig förr. efter ett par timmars dans bestämde vi oss för att åka hem och det blev en mysig morgonpromenad följt av en harmonisk tågresa till frobenstrasse 5. Det var en väldigt bra dag over all och jag la huvudet mot kudden med ett leende på läpparna och flöt in i mina drömmars värld.
Tack för oss, nu finns det även spår av Adam Sandström och Andres Åström på Världens fetaste blogg.
Torsdag /Jakob Bengtsson
Efter middagen begav det sig till Goldman's Bar där vi skulle ta oss an das Boot. En 2,5 liters glasstövel fylld med öl. najs tycker ni. sajk säger jag. har aldrig mått så dåligt, varken fysiskt eller psykiskt. sen drog vi till ett Greenwichbar där en fet tysk dj skulle befinna sig. icke. istället drog vi till Cookies, en klubb som ligger någonstanns i berlin. där rockade vi i några timmar både på dansgolv och i bar. jag hade skitkul iaf men någon fattade beslutet att det var dags att dra vidare. vi hamnade på nått ställe som inte var vidare fett men jag, alex, agnes och wera gav det iaf en chans. helt plötsligt märker vi att alla andra har dragit hem, skönt att slippa mugglarna tänkte vi och satte kurs mot suicide circus. där erbjöds vi både det ena och det andra, bland annat träffade vi en jättetrevlig kille som efter några minuters konverserande slängde ur sig "jag har lite speed över, vill ni ha?". nej sa vi och rockade vidare. helt plötsligt var klockan jättemycket så vi begav oss därifrån, sa hej då till tjejerna och väl hemma satte vi oss på balkongen och väntade på ADAM som skulle komma från sverige. efter lite balkonghäng med adam väckte alex mugglarna och vi drog till den omtalade Hitlerutsällningen. klockan var nu halv elva. vem behöver sova?
Er blogg, min förpliktelse.
/Jakob
Turn it up!
Efter några dagar i Berlin med asäcklig mat kände vi att det var dags att sätta lite flärd på den annars så gråa och trista vardagen. det fanns alltså bara en rimlig åtgärd, taco night. Vi knäckte en bertz (från lidl) och slängde ihop de råvaror som alex hade köpt till extrapris. resultatet blev, trots de knapphändiga resurserna och försök till psykningar (mest från Christian), inte bara bra utan något i stil med vårt magnum opus. Det går inte att beskriva känslan vi fylldes av när vi såg hur våra hungriga vänners ögon mer eller mindre fylldes av tacksamhetens tårar. Det var trots allt ett tag sen de små liven fick i sig ett varmt, näringsrikt och inte minst välsmakande mål mat. Här kommer lite sköna casualbilder från rocken.
Med risk för att inlägget blev allt för internt vill vi bara avsluta med att säga, utan att avslöja för mycket, att det har varit underbart att hänga med våra kära vänner igen.
Onsdag /Alexander Åström
Tisdag /Christian Zetterqvist
Hej mitt nanm är christian och jag har blivit tvingad att skriva detta inlägg. tisdag i berlin, what to say liksom drack gjorde vi liksom stämningen va väl typ på topp hur som hafver var ju faktiskt snurvan och jakob här, det va kul. Vi började dricka rätt tidigt på hemma och så hade vi ju ”taco night” turn it up” som bigl hade sagt, jaja, fabian märkte vi höll sig aktiv på facebook som vanligt, alltid kul att se lite action och power på FB. Åter till kvällen, vi drog vidare till Luzia, baren som vi alltid är på, kom igen, ni vet nog vad jag menar… trodde väl det. Sen delade vi på oss och gustav och snurvan prövade cookies, men det var tydligen ngt fett event där så det gick inte, istället valde dessa två hjältar att dra hem.. det var inte riktigt planen för mig, alex och jakob, som det vanliga nödalternativet drog vi till Matrix. Jag behöver nog inte förklara så mycket. Det var i princip bara killar där satt ngt behövde vi ju underhålla oss med och denna sak blev att absolut totalt skämma ut oss på dansgolvet.. och som vi gjorde det. Det va länge sen jag såg två killar dansa tryckare ensamma på dansgolvet till house musik, men vilken hit de blev. Själv körde jag på den klassiska breakdancen med allt från masken till att snurra på ryggen. Hade det varit tjejer där hade de ju definitivt blivit imponerade… så mycket kan jag säga. Blev också en del ”dares”… eller egentligen darade bara alexander sig själv, men kul va det. Nej nu är det slut, Tack för mig, det har varit ett nöje.
Måndag /Gustav Bengtsson
Men gick ingen nöd på Agnes, som istället resonerade "mer Isprinsessa åt mig". Det Unades frisk och likt flertalet resterande omgångar stod Åström JR (Andreas) som främste Unare. Chribb ska ha creed som lyckades med bedriften med stort B.
Fem kort på hand. Öppnar med Baron, slänger sedan ut resterande färger av nummer sju för att avsluta med ännu en Baron. Taket lyfte
Efter att vi alla i dur sjungit Happy Ending med chribb som leadsinger knackade Polisen snällt på och bad oss dämpa oss. Ingen biggie, börjar bli vana med poliser här nere. Inte mindre än fjärde gången nu.
På Felix blev det fest. Chribb och Jakob tog kommandot på en front medan jag och, ja typ, fula tyskar härjade på dansgolvet. Någon timme in bjöds det på Felixshow i form av überspexande tyskdansande man iklädd byxor, fluga och pilotbrillor.
Och som han bidrog till stämningen. Vi härmdansade ikapp och det hela slutade i att tysken i fråga blev så till sig att han kom ner och dansade med oss. Tysk spexglädje i sin renaste form.
Summan av kvällen var att det var en lagom hård mjukstart som satte ribban högt för resterande dagar.
Nu tar vi bloggvärlden till en ny nivå
Utökning, igen!
Foto: Andreas Åström, Christian Zetterqvist, Jakob Bengtsson, Gustav Bengtsson, Alexander Åström och lite självutlösare
Fotoredigering: Alexander Åström