Pa fucking ris

Heeeeej!! Om än med viss fördöjning tänkte jag nu berätta om Chrisvilds och mitt besök i Frillanland. Häng med!
Jag hade som det exempelbarn jag alltid varit bokat ett flyg på torsdagskvällen så att jag precis skulle hinna med skolan här hemma, till Chrisvilds stora förtret. När jag kom hem från skolan hade vi nämligen bråttom, väldigt bråttom. Vi hade inte ätit något på hela dagen så det blev till att slänga i sig en snabb döner. Trodde vi. När vi kom dit och stressade  med resväskor över hela stället hade beställt och fått våra döners kom Idos (vår dönervän) fru på att hon skulle bjuda sina stamgäster på varsin rykande het kopp te. Fan Idos fru tänkte vi. Chrisvild hällde ut hela sin och ägnade sig istället åt att hetsa mig som inte hade hjärta att göra något sådant mot mitt härliga dönerte. Det blev till att svepa skiten.
Efter schemat som vi var stressade vi oss igenom Berlins alldeles för stora tunnelbanenät och sprang in på Flughafen Schönefeld bara för att inse att vårt flyg var försenat.
Jaja lite flygturbulens och 70 mil senare (vild chansning) landade vi trötta och illamående på Paris Orly. Tog vi en värd taxi därifrån? Nej. Tog vi en lika dyr och fullsmockad buss därifrån? Svar ja. Jag klagade dock inte, jag satt ner på ett varmt säte och pratade med en trevlig tyska. Christian däremot stod och vaktade våra väskor mitt i busskaoset och kunde varken tänka eller andas. Men vad gjorde det för när vi en och en halv otrevlig jävla timma senare fick träffa Julia och Frillan för första gången på nästan tre månader försvann tröttheten och illamåendet med ens. Och ut skulle vi så jag, som av ren vana vägrade snöra på mig skjorta och chinos, förklädde mig med en stickad tröja och ett par lite trevligare skor. Väl inne på stället var det både konstigt och fint att komma ut ur den tyska technodjungeln och åter få höra pitbull och grabbarna. Hotel room service är ju alltid Hotel room service lixom. Jag hittade där en äcklig liten turk med uppvikt ful åkersbergaskjorta och en härligt orakad liten moppemusch. Han hade bord och stod och spruta Cristal. Vi skickade först fram Jullan men eftersom Jullan är fruktansvärt dålig på att groggludra fick jag ta över. Jag gick fram till den turkiske vännen och hälsade och sa att han hade en väldigt snygg skjorta. Han svalde mina trevligheter med hull och hår och stack en Cristalflaska i handen på mig. Det var kul!
När vi sedan vaknar på fredagen pirrar det lite i våra barnamagar. Idag skulle vi nämligen till Disneyland! Chrisvild var glad för där kunde man åka åka på Space Mountain och träffa Musse! Och fint var det. Dagen innehöll inte bara Space Mouintain och Musse utan så mycket mer. Det fanns god mat på Disneyland! Vi beställde alla varsin varm våffla. Men där lurade dom oss för det var nämligen kalla våfflor! Vi log och bad dem värma dem. Det gjorde de, så när vi fick våra våfflar var de försåts kallare än någonsin. En kall våffla är en bra våffla som man säger på Disneyland. Sen ägnade vi oss också åt att skapa diverse stelheter. I den mörka och trånga Space Mountain-kön såg jag till att skrika TYST åt så många förvånade fransmän som möjligt. Chrisvild ägnade sig åt att springa runt som ett förståndshandikappat litet barn varje gång vi kom ut ur attraktioner eller när han helt enkelt inte hade något bättre för sig. Jag såg dessutom till att skrämma vettet ur en barnfamilj i en mörk labyrint.
Väl inne på ämnet labyrinter så hittade vi en Alice i Underlandet-labyrint och bestämde oss för att tävla, först upp till slottet. Frillan tjuvstartade och satte av löpandes. Vi andra såg lite irriterat på och sprang efter. Frillan som tidigare påstått sig vara kung på just labyrinter såg länge ut att ta hem segern. Vi alla trodde nog det var över och att Frillan överlägset skulle sitta och vänta inne i slottet. Men icke. Konfunderad springer jag, som den fulllodsvinnare jag är, in i slottet och ut på balkongen. Jag ser då en vilsen liten stackars Frillan irrandes runt totalfel i den djupa labyrinten. De andra kom upp och vi fick oss ett gott skratt åt stackers försynte lille Frillan. Så här såg det ut:
Vi fick sedan se en fantastisk disneyparad och har många härligt klyschiga amerikanska julsånger och blev precis så varma och goa i magen (minus våfflan) som man bara blir efter Disneyland Paris!

På kvällen hade vi stämt träff med Märta S, Anna R, Amelie L, Johanna M och Anna A under Eifeltornet. Anna R var jättefull. Men det var bara bra för då blev hon så pass mycket mer kärleksfull. Vi åkte till L'arc som var ett ställe med bord överallt och helt utan dansgolv. Sjukt tyckte jag men Frillan, som var så där mysfull som bara Frillan kan bli, slog slag i saken och dansade bort bordsarab efter bordsarab. Så medans de andra tjejerna (minus Jullan som vid det här laget och i vårt sällskap hade blivit mer kille än tjej) hade hittat några killar (lord farquad) att sno drinkar av och vara låtsastrevliga mot, såg vi till att fuldansa i vårt lilla hörn. Stundtals kom tjejerna, kanske främst Anna R och Amelie L, och dansade med oss stundtals rockade vi på själva. Svårrockat var det icke då dj GrandVitesse var väldigt snabb på att byta låt. Så det spelades väl en 200 låtar i minuten av vilka man kände igen typ 250. Och förbannat kul hade vi det!
På lördagen gjorde vi ingenting. Eller jo vi åkte till Lafayette, gick in, insåg hur dyrt och onödigt allt var (Christian stormtrivdes) vände om och åkte hem.
Frillan och Chrisvild på vägen hem!

På lördagskvällen kom Alexandra. Alexandra hade nämligen ettårsjubiluem med Ville. Den 5e december. Alexandra, som det logik- och planeringsmissfoster hon är, hade emellertid istället råkat bokat hemresan till den 10 november. Fin är hon dock och vilken glädje det blev! Det firades med 15 euros öl på Le Cab (stor jävla chans att jag köpte den). Fett ställe var det dock, och riktigt bra musik var det också! Det tyckte tyvärr inte tillfullo de andra så vi rockade vidare till VIP Room. Och heter ett ställe VIP Room kan det ju inte vara dåligt lixom. Som den sköna jävla VIP-stekare jag är gled jag in gjorde stället osäkert.
Fast det var lite lögn för de riktiga två VIP-stekarna var Jullan och Alexandra som hade varsin sne/förmycket-fylla. Det började med att de satt och nervslog stackers Frillan (som visserligen inte var sen att slå tillbaka) och slutade med hotelser och diverse allmänt osammanhängande skitsnack.
Chrisvild på väg in i dimman och ska visa lite brudar hur man öppnar en öl.

Nu har jag skrivit alldeles för långt för att både jag själv och ni ska tycka det är kul så nu nöjer jag mig med att kommentera lite på bilderna från söndag och måndag
Frillfransk kärleksglädje

Kuriosafingret! Caféet på det torg där Paris äldsta gata mynnar ut.
Caféhäng med Amelie L som senare samma dag skulle ta tåget hem till Montpellier

Fontän


Frillan och Chrisvild framför samma fontän
Casual @Pantheon
Forstår inte varför fransmännen ska envisas med att ha en massa pampiga krigsstatyer när dom på tvåhundra år inte gjort någon som helst nytta i något krig
Det ryckte i dj-fingrarna
-
-
Två kungar

Mys @Pantheon
Pantheon itself
Såg bra ut så jag fota
I bakgrunden ser ni Eifeltornet
Vi strosade förbi Sorbonne
Om vi kom in?
Fantastisk affär med alla trollspön från Harry Potter, sjukt fett!
2 st strutsar
Vi gick ut och åt fondue och unade upp på söndagen vilket var både väldigt gott och väldigt mysigt. Vet inte om jag kommer ihåg rätt eller bara förmodar men UNOn hade jag ju inga problem att ta hem.
Kuriosafingret igen! Enda återstoden av Bastiljen
Om ett ställe (Centre Pompidou) har en sån där clean rulltrappa åker man ju inte inte upp i den
På väg
Framme!
Paris en söndagseftermiddag
På väg ner!
Översvämning @Metron

Så tillsist ett stort tack till Jullan som går från klarhet till klarhet i att kamouflera sig i killgäng, Alexandra som denna gång inte lyckades missa flyget och kunde förgylla våra tre sista dagar och så Frillan, som jaa, förklaringar är väl överflödiga
Hoppas ni har fått nog nu för det har jag fått. Signing out /UNO-kungen
p.s. Självklart också ett stort tack till Ida, trots att vi inte fick umgås så mycket med henne!

Gästkrönika

Traditionen  med gästskribenter fortsätter. Första föräldrabesöket har körts i högt tempo med olika sorters fortskaffningsmedel. Turistandet har gått i historiens spår och med inslag av secondhandmarknad. Det är kallt och rått och trots det fängslas vi i tre timmar av en enastående guide som vandrar runt med oss bland de byggnader som spelade en central roll i kriget och vi får höra om personligheterna hos ledarna. Turen avslutas på en parkering där vi står rakt över Adolfs bunker, där han tog sig själv och därmed tredje riket av daga. Lyckligt slut på vandringen!  Sköna krogbesök med grabbarna, här är det billigt och de vet var man skall gå. Trevlig lägenhet och skön stämning. Det märks att Alexander och Gustav trivs. De berättar med inlevelse om besöket på  klubben Berghain, men det passar inte att nedtecknas i detta fina forum. En sanslöst bra Schnitzel på Jolesch med grabbarna, ett par Currywurstar och ett besök på Dönern nedanför. Bjudna på middag hemma på Froben five och drinks på utvalda barer. Men den absoluta höjdpunkten stod Alexander för. Vi hämtades av en taxi och fördes till mötespunkten för Trabantsafari. För er som inte vet vad en Trabant är, så kan man säga att detta var Östtysklands slutliga bevis på sin socialistiska storhet. Ett tekniskt litet missfoster på 26 hästkrafter, numer kultförklarad. Vi fick köra bilen in i forna DDR och att få glida fram med familjen (Andreas då tillfälligt ersatt av Gustav) på Karl Marx Allee, det var stort. Vi tackar Alexander för det och dem båda för sköna frukostar och en toppenhelg och passar på att hälsa  ”Touren” välkommen nästa helg. Ta med massor av varma kläder, ni anar inte hur djävla kallt det är.

Claes & Annika Åström

Östtysk familjeresa

DDR-chick
Livsfarlig Trabantkaravan
Honecker och rysk boytoy

Grabbarna på trevligt café vid Schlesisches Tor



London ringde

Fick ett erbjudande om att besöka en annan huvudstad i Europa en helg. Dyrt, antagligen regnigt, dålig snabbmat, svårt att komma in på klubbar, tidiga stängningstider. Och ingen Frillan.
- Klockrent bortsett Frillan. Jag kommer, replikerade jag.

FLYGet var bokat, iphones fullmatad med ny musik, allmänt nyttig information och adresser och jag satt på tåget mot flygplatsen. Enda problemet var att Iphonen satt kvar hemma i sin laddningsdocken i lägenheten
.
Således var jag strandad och min enda referens till London var ett inplanerad lunch klockan 12:00. För att då spä ytterliggare salt i såren är mitt plan till London försenat. Schemat såg ut som följer. Ny beräknad ankomst lokal tid - 10:50. Stansted Express 11:10 vilken tar cirka 40 sen hitta tunnelbanan och till knighsbridge och Starbucks där.

12:00:02 anländer tunnelbanan.
12:00:58 springer jag in på Harrods och frågan var närmaste starbucks ligger.
Får svaret att det finns tre väldigt nära.
12:02:00 drabbas av lätt panik
12:03:00 hittar en röd telefonkiosk, slås av att jag bara sitter inne med Euros, hittar 1 pund i automaten.
12:05:00 får ett lugnande svar och får äta min Lunch i trevligt sällskap

Efter bar det av mot hotellet närliggande pub - inte mitt utan de elevers vilka praktiserade för fullt under dagarna jag befann mig London. Själv hade jag inte bokat boende. Kändes överflödigt. Lika många öl(Stella, Becks o Staropramen) som kära återseenden(Sjögren, Karlsson, Personne) senare begav vi oss till till Karlsson och Sjögrens underbara boende. Mötes av en tilltalande lobby, och desto mindre 4-stjärniga rum. Men när sömnen är grattis sover man gott som det brukar heta. En eloge till Karlsson som mina både nätter på hotellet höll sig sysselsatt på annat håll. Och ett tack till Ogge S vars gästvänlighet inte visade några gränser.

Märker redan nu att detta inlägg kan komma att bli allt för långt nu när det inte finns några bilder. Därför följer här en kortare sammanfattning

-Filip Kongen Kullman med vänner levererade helrör i magnumutförande och ska ha ett tack för hela den kvällen.

- Det blev lite shoppa

- en hel del Kasino(mest med Haas), trevligt sällskap, bra fest och mindre glada lärare. Svårt att inte känna sig lite stolt och mycket träffad när lärarna yttrar sig på följande sätt. - Allt gick bra tills dem där 91orna kom ner

-. 4 iphones hann bli snodda på en kväll. Måste var något typ av rekord.

- besökte en nattklubb, som var ett renoverat stall. Rätt fett

- Anton Söderman hann med det mest, däribland 4 dubbla sin budget för resan på kasinot för att sedan följande morgon vakna utfattig igen

- Till lagmiddagennotan lyckades alla hävda sig lagt överdrivet mycket pengar, bara för att sluta upp 20 pund kort. Klassiskt

- Gå rätt in i världspremiären av Harry P och se några av stjärnorna. Lämna Kasinot i samma ögonblick och längs samma väg som de som varit på premiären. Kändes stort

- Sakna sigge, chribb och agnes. OJ glömde Alex

- Jag lyckades få en taxichaffis att trotsa lagen 3 gånger genom att bortse från rödljus för att i sista sekund hinna med mitt plan hem.


Gick ju torsk på kameran så det här är lånade bilder


En bild säger mer än tusen ord


http://www.youtube.com/watch?v=9PGZZ6EURuo&feature=player_embedded - du vet vem du ÄRne

Paris 2010 - in i dimman

Kunggurra åkte till London igår! Double win. Ett åkte han till London, två glömde han sin telefon här hemma. Helt själv åkte han ner och helt utan boende. Vi vet inte hur det går för killen men bra går det nog knappast. Han har dessutom passande nog bytt telefonlåskod så vi kan inte höra av oss till dem som han har stämt träff med (mycket brudar). För oss ser det dock ljusare ut. Idag blir det frillan!!! Chrille och jag åker till Paris för att rocka lite. Jag fick packa med ett par chinos och en skjorta som jag då för första gången sen jag flyttade hemifrån kanske måste använda. Chrille är iaf tagg, han är sugen på att äntligen få komma i sina skjortor igen och hälsar "att paris aldrig kommer ha sett så mycket pengar på en och samma gång".

tzzzaaack tzaaacckk tzaacccckkkkkk

Med dom här ströbilderna vill vi bara ta och tacka våra fyra vänner för en fantastisk vecka och förbannat bra rock! Nu är det bara jag, mongo-chribb och kunggurra kvar. Det suger


Lördag /Olle Heimer & Alexander Åström

Alexander Åström

Som den självutnämda blogg- och partykungen jag är tog jag på mig att berätta för er om vår lördag. Det var här tanken att hela vår fekkevecka skulle sjuda upp i crescendo och explodera i något slags technoorgasm. Det gjorde den också! Passande nog har det denna vecka varit BerMuDa (Berlin Music Days). Stora delar av Tysklands och Europas största djs samlas i Berlin och klubbbarna har hela veckan haft massa sjuka events. Det hela skulle avslutas på lördagen den 6e november med avslutningseventet FLY BerMuDa. Det hölls i hangar ett och två på Albert Spree och cos gamla mästerverk Flughafen Tempelhof. Den stängdes för flygtrafik 2008 och hangarerna har sedan dess stått tomma. Evenemanget började 20.00 och slutade 12.00 (för de som höll ut) så vi och resten av de 10-15 tusen andra människorna hade några timmar att döda. Vi kom dit runt halv tolv. Många av killarna hade nog då inte förstått hur sjukt stort detta var. Vissa var lite skeptiska på biljettpriset 50 euro men jag hade lovat dem att det skulle vara värt det. Det var värt dom 50 efter en halvtimme. Booka Shade som är en av historiens fetaste electro/techno/electronica-duos spelade i hangar ett. Vi drog direkt in och rockade och när vi efter ett tag hör några tongångar från Body Language (http://www.youtube.com/watch?v=OAjj9UNAPMU) så var det riktigt riktigt fett

-------------------------------------

Olle Heimer

Dags för Olle att reflektera lite. Efter introduktionen av kvällen med Booka Shade, vilket var riktigt fett, så var det dags för en av tysklands mest kända DJs – Sven Väth (http://www.youtube.com/watch?v=uDI8DhfCzEQ)! Jag hade aldrig hört hans musik eller hört något om honom över huvudtaget. Så jag var lite skeptiskt, när han drog igång de klassiska tyska technobeatsen. Jag hade inte riktigt fått smak för den tyska undergroundmusiken ännu här i Berlin. För jag hade ju bara vart här i två dagar och tyckte inte att man fick ut så mycket av att lyssna på den råa musiken. Så när Sven drog igång stod jag och smådiggade lite. Såg mig omkring om det fanns några trevliga damer, men alla stod i princip och blundade och dansade för sig själva. Jag förstod verkligen inte va folk höll på med som dansade på det viset. Dem står alltså alldeles för sig själva och dansar till rå-techno-musik. Tre timmar i streck. Men aja, jag lyssnade vidare. Sven spelade på. Samma visa om och om igen. Men… efter ca en timmes diggande började jag känna en riktgt soft känsla, då jag helt plötsligt inte tänkte på att jag dansade utan bara hängde med musiken. Låter jävligt weared eller som om jag var hög, men så var icke fallet. Jag hade bara kommit in i nåt skönt mode, som bara var riktiii niiice. Tiden gick och jag intresset för musiken växte. Sista 30 minuterna av hans spelning drog han upp tempot rejält och lounge/technon gick över till house/techno. Han var riktigt cool som person och musiken blev bara bättre och bättre. Det slutade med att jag stod och verkligen uppskattade musiken som dånade i den gamla hangaren. Det slog mig även när jag stod där, hur jävla genomtänkt denna sorts av musik är. Tillskillnad från kommersiell musik som ofta byggs upp av klyshiga texter och rå tung bas, så hade låtarna riktigt lång och ball uppbyggnad, som ofta avlsutades med nice basbomb. Åter till konserten. Jag hade redan druckit 4 fräscha när Sven droppade sin sista låt. Hade tickets för 6 euro så gick till baren o bad henne hosta upp två fräscha till. Sänkte dem o va igång. Sen var det paul kalkenbrenner. Han var föööör bra!! NÄr han lastade Aaron och Sky n Sand, då, då blev de drag kan jag meddela. Jag har aldrig känt mig så jävla levande som när man stod där alltså. Låter töntigt men är så jävla sant. Lika jävla sant som gurras kuk. Nu är kl 02.26 o jag orkar inte mer. Nu spelar vi UNO o jag sög. 

Summan av kardemumman – berlin va riktigt fett - bra fest med de skönaste JÄVLA polarna på denna JÄVLA jord.

Imorn ska jag åka hem. Jag kommer att sakna berlin!

Stock1 signar ut.

-----------------------------------

Alexander Åström

Efter Paul Kalkbrenners sjuka avslutning gick luften ur stora delar av sällskapet. Efter en riktig hiroshimavecka började man väl känna efter lite och insåg att man hade fått allt man behövde och lite till med Svempa och Paul. Vi var tre som stannade. Sigrid, Andreas och jag. Efter att ha dragit i oss en classic dubbelbratwurst gick vi in till Richie Hawtin. Efter att ha förkikat lite på youtube hade jag inte jättehöga förväntningar. Han är råstor men spelar rätt djup minimaltechno (vilken vi iofs har blivit alldeles för bra på att uppskatta härnere). Väl tillbaka på le dancefloor blev vi alla tre chockade av hur fruktansvärt jävla bra han var och även om solen var uppe och de stora fönstren släppte igenom solljus så att det skulle räckt till en hel flygplats så var hela dansgolvet i trans. Han drog över en timme och gick av vid nio. Vid det laget hade Sigrid dragit (förståligt med en pappa som skulle komma och hälsa på vid tolv). Snörvelill och jag gavs oss emellertid icke. Helt i extas efter alldeles för många redbulls (man börjar ju komma in i silveråldern) rockade vi vidare inne i hangar med Loco Dice. Snörvan kom in i det klassiska sova-på-dansgolv-modet (vilket man lätt gör tio på morgonen) medans jag stod bakom och höll ett vakande öga på honom så att han inte skulle somna helt och hållet. Stod gjorde jag såklart inte utan av någon anledning var jag piggare än någonsin. Har man dragit i sig en tolv fräscha och har fyra tickets kvar så har man lixom. När Andreas med mer och mer nedböjt huvud berättade att han på riktigt hade börjat drömma (om att han hade varit med gurra på Lidl och blivit utskastad (tänket går i familjen)) så tackade vi för oss och tog en taxi hem vid elva. Jag var så uppe i varv när vi kom hem att jag inte kunde sova förräns klockan ett.

 

Jag vet att det kan låta riktigt härligt lame när man berättar om sina utekvällar men det får ni nog ta för vi kunde ju inte inte berätta om i lördags. Fö tänkte jag bara anmärka på inlägget ang. måndagskvällen att visst var det inte Åström Jr. som tog hem unon. Nej nej det var det inte. Jag tror inte jag behöver vara tydligare för jag tror att ungefär 100 procent av er läsare förstår precis vem som vann. Inte direkt någon högoddsare. Det var jag.

 

 

 



Fredag /Andreas Åström & Adam Sandström

Idag var dagen kungen anlände. Vi snackar ankomsten av den sjukaste jäveln. Vi snackar ACE. Han kom tidigt på morgonen och vi begav oss allihopa till Hitlermuseet för lite kulturell inspiration. Jag (Andreas), som inte var alltför trött tyckte det var både intressant och välgjort och tyckte att det kul och skönt att för en gångs skull va chill att göra någonting på dagarna (christian och horjacke har varit riktigt trötta jävla stekare under veckan och vill inte lämna lägenheten för mer än döner och möjligtvis lunch). I alla fall så bestämde jag, adam, gurra och olle oss för att dra ut på en secondhand/ sightseeingrunda medan alex, chribb och jacke drog hem och sov. Sjukt. Runt 10 stack vi till vår göteborgske polare David för att dricka och skämta. Och som det skämtades. Gurra hade tidigare under dagen fått hybris när han var bra på fifa och var inte sen med att påpeka hur skön, stek och allmänt bäst han var. För att sätta honom tillrätta började jag med hjälp, främst från stocken (olle), men även alla andra hetsa honom och detta resulterade i att gurra drog hem efter en halvtimme på klubben Tresor som vi drog till för att han hade supit sig själv under bordet. Det som bör tilläggas var att gustav själv njöt av skämtandet och tog det som den mannen han är. Check :p. Vi andra fortsatte att rocka där och det va en sjukt cool lokal i form av typ ett gammalt fängelse där toaletterna var gamla celler och för att komma till dansgolvet behövde man gå genom en lång korridor och man kände sig lika hård varje gång man gick igenom och låtsades att man var fånge. Efter en stund drog Adam, Olle och Christian till en annan klubb som hette Rosis

Jag, Alex, David och Jakob stannade kvar ett tag men någon timme och en döner senare bestämde vi oss för att åka till Berghain som tydligen ska vara ett av de sjukaste ställena men där man nästan aldrig kommer in. (Gurra har kommit in, otippat) Vi kom alltså inte in någon av oss och bestämmde oss för att dra hem. 

Nu är det självaste Ace som skriver sin sida av dagen, men jag kommer bara att komplettera Snurvans story med vissa delar samt berätta lite om den feta klubben Rosis som langade ”Balkan Night” då vi var där men mer om det strax. Min resa till Berlin, staden utan gränser, började lite sådär. Utan sömn men med en väldig massa förväntningar och glädje inför återföreningen med de länge saknade musketörerna Gurra, Alex å Chribb satte jag mig på flygbussen till skavsta. På bussen hamnade jag bredvid en jävla pajas som skulle sitta och trycka sig mot mig, det finns ju inget värre en att en total främling sitter och gnider sig mot en. Fan, såna borde skjutas. Av bussen, på planet ( VIP:en , alltså längst fram på lågbudgetbolaget Ryan airs plan) och så var vi iväg. Nyfiken men osäker som en oskuld på hennes första högstadiefest begav jag mig in mot centrala Berlin via diverse tåg och bussar då jag plötsligt lugnades av tanken att jag snart skulle mottas med kramar och snälla ord från mina goda vänner. Fast riktigt så bra blev det inte. När jag efter fem minuters väntan släppts in i lägenhet möttes jag av en lagom sliten gustav (som dock gav en värmande kram) och visar mig själv in i lägenheten där jag då inser att något varmt mottagande blir det ju inte. Alla ligger ju och sover. Då ser jag att ute på balkongen sitter ju alex och jakob, halvt vakna. Dom blev i alla fall glada att se mig och då lös jag upp ska ni veta. Resten av dagen är ju täckt av fine Andreas så nu hoppar jag till ankomsten av Rosis. 

Det var alltså jag, olle, chribb och Wera ( westholm som är tidigare omnämnd på bloggen). Vi Cashar upp en tia och glider in då wera plötsligt kommer ihåg att man kan köpa schysst fyllekäk av klubbens kock. Det som bör påpekas är att gubben var stenhög och knappt kunde pricka hamburgaren när han skulle slaska dit den på brödet. Fyllekäk var vi alla i behov av och tog därför vår tid till att njuta av våra burgare, som var riktigt goda! Efter det begav vi oss in i dimman under Balkan nights igenkännliga dunk. En relativt liten klubb rosis, men det var en schysst stämning, det kändes nästan som att man var på en hemmafest, vilket uppskattades. Vi intog ett revir på dansgolvet och infann oss i en slags trance som inte går att beskriva. Riktigt bra känsla men tyvärr inga kända låtar som spelades då plötsligt den klassiska ”We no speak Americano” gick igång på högsta nivå. Inte bara vi utan alla människor bröt ut i jubel och dansade som aldrig förr. efter ett par timmars dans bestämde vi oss för att åka hem och det blev en mysig morgonpromenad följt av en harmonisk tågresa till frobenstrasse 5. Det var en väldigt bra dag over all och jag la huvudet mot kudden med ett leende på läpparna och flöt in i mina drömmars värld.

Tack för oss, nu finns det även spår av Adam Sandström och Andres Åström på Världens fetaste blogg.
Den klassiska

Fantastiskt mysig liten asian som ville ha foto med svenska ariehunkarna
1 st. trött jävla stekare



Torsdag /Jakob Bengtsson

torsdag var dagen då stocken anlände med buller och brak, det fixades cyckel åt honom och det var början på något stort. när jag, christian, olle och andreas befann oss utanför lidl för att handla inför taco night nr 2(!) inträffade något anmärkningsvärt. unisont slogs vi av känslan att våra cyklar här skulle sväva i livsfara. det fanns helt enkelt bara en sak att göra, en fet jävla låsning. och vilken låsning sen. det här var startskottet för den låsningskavalkad som fortsatte resten av veckan. berlin har inte varit sig likt sen dess. 

Stolt stock

Efter middagen begav det sig till Goldman's Bar där vi skulle ta oss an das Boot. En 2,5 liters glasstövel fylld med öl. najs tycker ni. sajk säger jag. har aldrig mått så dåligt, varken fysiskt eller psykiskt. sen drog vi till ett Greenwichbar där en fet tysk dj skulle befinna sig. icke. istället drog vi till Cookies, en klubb som ligger någonstanns i berlin. där rockade vi i några timmar både på dansgolv och i bar. jag hade skitkul iaf men någon fattade beslutet att det var dags att dra vidare. vi hamnade på nått ställe som inte var vidare fett men jag, alex, agnes och wera gav det iaf en chans. helt plötsligt märker vi att alla andra har dragit hem, skönt att slippa mugglarna tänkte vi och satte kurs mot suicide circus. där erbjöds vi både det ena och det andra, bland annat träffade vi en jättetrevlig kille som efter några minuters konverserande slängde ur sig "jag har lite speed över, vill ni ha?". nej sa vi och rockade vidare. helt plötsligt var klockan jättemycket så vi begav oss därifrån, sa hej då till tjejerna och väl hemma satte vi oss på balkongen och väntade på ADAM som skulle komma från sverige. efter lite balkonghäng med adam väckte alex mugglarna och vi drog till den omtalade Hitlerutsällningen. klockan var nu halv elva. vem behöver sova?

Er blogg, min förpliktelse.
/Jakob

Turn it up!

efter ac/dc-konserten för dryga halvåret sen (den bästa kvällen i våra liv..) var det dags att turna up. för utomstående innebär det att man lagar och äter tacos med de skönaste jävla människorna på denna jävla jord. glömde vi säga att man dricker bärs? det gör man iaf. skämt åsido, en taco night är inget man skämtar om. här kommer vår story.

Efter några dagar i Berlin med asäcklig mat kände vi att det var dags att sätta lite flärd på den annars så gråa och trista vardagen. det fanns alltså bara en rimlig åtgärd, taco night. Vi knäckte en bertz (från lidl) och slängde ihop de råvaror som alex hade köpt till extrapris. resultatet blev, trots de knapphändiga resurserna och försök till psykningar (mest från Christian), inte bara bra utan något i stil med vårt magnum opus. Det går inte att beskriva känslan vi fylldes av när vi såg hur våra hungriga vänners ögon mer eller mindre fylldes av tacksamhetens tårar. Det var trots allt ett tag sen de små liven fick i sig ett varmt, näringsrikt och inte minst välsmakande mål mat. Här kommer lite sköna casualbilder från rocken. 

Med risk för att inlägget blev allt för internt vill vi bara avsluta med att säga, utan att avslöja för mycket, att det har varit underbart att hänga med våra kära vänner igen.

Köttfärs - huvudingrediens
SÅ jävla hård xD

Rätt bitig kille :D

Tacokungen
Hade inte Coronas men vafan XD
/Snörvan och Jacke

Onsdag /Alexander Åström

Jag tänker dra väldigt kort om onsdag. Jag och Stocken sitter nämligen på ett epic jävla lördagsinlägg så ni får hålla tillgodo med detaljer. Det började med sedvanlig hårduno hos Agnes. Snörvan började värma upp Gurra-hetsen som stegrades till ofantliga nivåer framemot veckoslutet. För er som inte känner till det kör Snörvelill och Gustav Bratt en liknande kampanj mot Axel Nordblom som kallas acke-hetsen (även kallad fittacke-hetsen). Snörvan som nu var utan både Acke och Bratt en hel vecka behövde hitta en ny hackkyckling. Och det gjorde han. Fantastiskt roligt var det iaf, jag tror ni kommer få höra mer om det imorgon (håll updateknappen varm). Vi tog sen och prövade ett nytt koncept som Agnes hittat som stavades Suicide Circus. Lät som en städad och uppstyrd mysklubb tyckte vi och hoppa in i taxin. Onsdagar är ingen jättedag i Berlin så när vi kom dit var det inte vidare mycket folk. Men vad gjorde det! Jag och Agnes kom direkt in i vårt danstrans vilket inte var så konstigt när musiken var så förbannat bra som den var! Även våra gäster Andreas och Jakob kom in och rockade. Dom kom in det direkt, dom gjorde det bra. Jakob fick mersmak dagen efter och gjorde en riktigt tung insats på dansgolvet men det kommer han själv berätta om imorgon. De andra var dock övertaggade och ville iväg till något ställe där de kände igen musiken. Ni vet vad jag kommer säga... Matrix. Jag dog lite inombords men var så pass inne i mitt att jag inte orkade protesterade. Summa summarum resten drog och jag och Agnes stannade. Efter några timmar tog vi oss vidare till ännu en ny upplevelse, Tresor (som ni även den kommer få vidare beskriven imorgon). Vi letade oss upp till det stora dansgolvet där vi rockade ett tag. Lite senare på väg ut mot frisk luft hittade vi en trappa ner. I slutet av trappan fanns det en lång mörk och helt igenrökt gång. Det enda vi såg och hörde var några blinkande ljus i slutet av tunneln och ett dunk. På andra sidan tunneln, nu någonstans en rätt bra bit under marken låg ett av de coolaste dansgolven jag sett. Man såg inte en meter framför sig och människorna står som vanligt som zombies, en och en, vända mot djn, som spelade bakom ett stort galler. Och där fastnade vi av förklarliga skäl. Några pauser i baren blev det. Där stod en ritkigt tung flinskalle fullblodsarie med bra med tatueringar och en sån här örongrej mitt i örsnibben. Han var dock råfin och bjöd oss på shots och hängde lite med oss. Bakom den där hårda ytan, ja där finns det ett och annat gött.
Det var onsdagsnatten det, håll tillgodo för imorgon kommer resten av veckan!

Tisdag /Christian Zetterqvist

Hej mitt nanm är christian och jag har blivit tvingad att skriva detta inlägg. tisdag i berlin, what to say liksom drack gjorde vi liksom stämningen va väl typ på topp hur som hafver var ju faktiskt snurvan och jakob här, det va kul. Vi började dricka rätt tidigt på hemma och så hade vi ju ”taco night” turn it up” som bigl hade sagt, jaja, fabian märkte vi höll sig aktiv på facebook som vanligt, alltid kul att se lite action och power på FB. Åter till kvällen, vi drog vidare till Luzia, baren som vi alltid är på, kom igen, ni vet nog vad jag menar… trodde väl det. Sen delade vi på oss och gustav och snurvan prövade cookies, men det var tydligen ngt fett event där så det gick inte, istället valde dessa två hjältar att dra hem..  det var inte riktigt planen för mig, alex och jakob, som det vanliga nödalternativet drog vi till Matrix. Jag behöver nog inte förklara så mycket. Det var i princip bara killar där satt ngt behövde vi ju underhålla oss med och denna sak blev att absolut totalt skämma ut oss på dansgolvet.. och som vi gjorde det. Det va länge sen jag såg två killar dansa tryckare ensamma på dansgolvet till house musik, men vilken hit de blev. Själv körde jag på den klassiska breakdancen med allt från masken till att snurra på ryggen. Hade det varit tjejer där hade de ju definitivt blivit imponerade… så mycket kan jag säga. Blev också en del ”dares”… eller egentligen darade bara alexander sig själv, men kul va det. Nej nu är det slut, Tack för mig, det har varit ett nöje.


Måndag /Gustav Bengtsson

Måndag var det ja. Började som så många gånger förut hemma hos Agnes och Sigrid. Dock saknades den senare av de två då hennes far fyllde jämt hemma i Sverige.
Men gick ingen nöd på Agnes, som istället resonerade "mer Isprinsessa åt mig". Det Unades frisk och likt flertalet resterande omgångar stod Åström JR (Andreas) som främste Unare. Chribb ska ha creed som lyckades med bedriften med stort B. 
Fem kort på hand. Öppnar med Baron, slänger sedan ut resterande färger av nummer sju för att avsluta med ännu en Baron. Taket lyfte

Efter att vi alla i dur sjungit Happy Ending med chribb som leadsinger knackade Polisen snällt på och bad oss dämpa oss. Ingen biggie, börjar bli vana med poliser här nere. Inte mindre än fjärde gången nu.

Alexander som alla dagar utom just denna i veckan placerade sig i toppen vad beträffar festande valde snällt att ta sig hem då vägarna ledde mot Felix.

På Felix blev det fest. Chribb och Jakob tog kommandot på en front medan jag och, ja typ, fula tyskar härjade på dansgolvet. Någon timme in bjöds det på Felixshow i form av überspexande tyskdansande man iklädd byxor, fluga och pilotbrillor.
Och som han bidrog till stämningen. Vi härmdansade ikapp och det hela slutade i att tysken i fråga blev så till sig att han kom ner och dansade med oss. Tysk spexglädje i sin renaste form.
Summan av kvällen var att det var en lagom hård mjukstart som satte ribban högt för resterande dagar.

Nu tar vi bloggvärlden till en ny nivå

Detta kommer ske:
7 dagar
7 skribenter
7 inlägg
Vi ska ta med er på en resa genom vecka 44 i Berlin. Vi snackar utgångar, bärs och brudar version 3.0. Idag måndag kommer lightinläggen från måndag, tisdag, onsdag (plus ev lite taco night surprise) och imorgon pangar vi på med en riktig bloggfest och dunkar upp torsdag fredag, lördag och söndag.
Nu kör vi! /Adam Sandström, Andreas Åström, Christian Zetterqvist, Olle Heimer, Jakob Bengtsson, Gustav Bengtsson & Alexander Åström

Utökning, igen!

Och inte vilken utökning som helst! Jakob och Andreas kom ner söndag kväll och det fanns då bara en sak på kartan - dunka upp Red Horse så snabbt som möjligt och börja una. Vi tog oss till en rätt lökig "wanna be fashion"-bar i området. Det är egentligen det och bögställen som finns i år del av Schöneberg. HIV eller kolera. Vi kände oss rätt tvungna att välja koleran. Omringade av alldeles för vita läderimitationssoffor och med Taio Cruz och Lady Gaga (och resten av världens auto-tune musik) dunkandes ur högtalarna slog vi oss ner i ett hörn. Väldigt trevligt blev det dock - orientalisk vattenpipa, tysk hårduno och svenskt skitsnack, allt i en fungerande symbios.


På måndagen var det dags för lite turistande. Gustav och jag har emellertid stora cykelproblem då båda våra 50 euros-cyklar så sakteliga börjar förtvina. Vi fick därför dela upp oss. Jag följde med våra gäster på lite förmiddagshopping och Gusvild fick vika upp ärmarna och smutsa ner händer med cykelmeckande. Jag vek sedan av från killarna för att åka till skolan. Så här kul hade dem när vi skrev bisatser  och hetsböjde modalverb.
Chillin' @Holocaust-Mahnmal

Det åts tydligen riktigt feta och goda ribs och chicken wings borta i Freidrichshain
Mongo-Chribb

Gustav och jag skulle sen efter skolan möta de andra nere på Café Wendel @Schlesisches Str. Vi skulle alltså ta oss från nordvästra Berlin till sydöstra i regn och mörker. Tyvärr var Gustav inte så bra på att mecka cykel som han trodde så vid Riksdagen (en knapp tredjedel på vägen) ramlar hela hans pedal av. Det blev då till att sparka sig resten av vägen. Jag som har en cykel som tidigare hade 21 fungerande växlar och som nu har 1 fungerande växel (ettans växel) kände mig plötsligt väldigt lyckligt lottad. Efter mycket meck och frustration kom vi fram och möttes av denna mysorgie. All irritation byttes med ens ut mot ren glädje:
Råmys
Agnes och Viktor besökte oss och vi satt en bra stund på Wendel innan det begav sig hem.
Det var söndag och måndag det, men mer kommer, vi lovar!
Text: Alexander Åström
Foto: Andreas Åström, Christian Zetterqvist, Jakob Bengtsson, Gustav Bengtsson, Alexander Åström och lite självutlösare
Fotoredigering: Alexander Åström

Lite trettontimmars fredagsrave

Vi var på underground. Det höll på till 15.00 på lördagen men jag klarade mig inte hela vägen utan kom hem och somnade vid 12.00. Riktigt fett var det!

News Feed @Frobenstrasse

Jag blev precis uppraggad av en transprostituerad. Han/hon kom fram och frågade hur jag mådde och om jag ville ha lite kul. Jag kräktes i min mun, sa "nein, danke, ich bin gut" gick därifrån och dog lite inombords

RSS 2.0