X marks the jump
Vi cyklar och cyklar. Idag har vi skapat oss ett nytt cykelmönster i Berlin. Den här gång ser det ut som typ Ottawa Senators klubbmärke
Stopp 1 var Holocaust-Mahnmal. En god och fin vän, Arad Hosseini har startat ett litet projekt där han ber vänner och randoms att göra s.k. hoppbilder runt om i världen. Vi tyckte direkt att det lät jättemysigt så vi hakade på och tog därför dessa två "Sprungbilder" på två av Berlins kändaste platser. Vet inte om våra är upplagda än men andra inskickade bidrag kan ni se på http://thearadman.blogspot.com/. Vi önskar Arad lycka till med projektet han kallar "X marks the jump" och hoppas att han gillade våra bidrag!
Det begav sig sedan till Prenzlauer Berg för att hämta ut mina två nya glasögonpar och vi passade då på att ta oss en välbehövlig paus i solen på vårt favoritcafé Lony. Den dundermysiga kassatanten/ägarinnan kände igen oss direkt och vi tog oss på knackig men förbättrad tyska igenom lite vardagsprat.
Och där försvann solen
Det bjöds (eller ja bjöds och bjöds) på trevlig latte macchiato och mozzarellafoccia
Tråkigt nog ligger den lilla damen och det lilla cafét väldigt väldigt långt ifrån oss (som ni kan se på kartan ovan bor vi på punkt F och cafét på punkt C) men vi hoppas oavsett på att vi får möjlighet att ta oss tillbaka.
Vi tog oss tillsist till Freidrichain där Gustav hade hittat en riktigt cool butik med en skrikig street/skaterstil. Jag fastnade direkt för en T-shirtsamling av märket Dissizit som hade gått i hop med fotografen/konstnären David Lachapelle och skapat en klädkollektion. Lachapelles fantastiska fotografier/kollage/montage har jag kommit i kontakt med tidigare och jag blev därav mäkta fäst vid T-shirtsen. Bifogar några typiska Lachapelle-verk så får ni som inte redan vet vem han är ett hum.
Det var allt för nu, summa summarum har vi haft en kul, intressant och innehållsrik dag i den stekande tyska oktobersolen!
Viele Liebe /Alex
Läget...
Efter en mycket intressant dag kom vi hem. Vi hade bestämt med Sigrid och Agnes att vi skulle ses hemma hos oss runt nio på köttbullar, hemlagat potatismos, brunsås och några öl. Ölen skulle också drickas ur våra nyligen inhandlade mini-das Boots! Tjejerna anlände lite senare än förväntat. De höll sig nästan till den akademiska kvarten och missade bara med 2 timmar. Så runt halv tolv serverades avslagen fördrink och grym husmanskost.
Vidare ut på stan drog vi. Färden satte av mot Kreuzberg och Oranienstasse i hopp om att hitta en bar som enligt tjejernas beskrivning låg någonstans där i närheten. Således hittades inte baren. Istället blev det ett depåstop på Roses, en överbefolkad bar inredd i rosa ludd på väggarna och inredd med männsikor som primärt sökte kärleken hos likakönade. Lätt obekväma drog vi vidare. Hittade Bar1 som till vårt stora missnöje precis hade stängt för kvällen. Då blev det istället Matrix. Efter Matrix blev det en trevlig taxifärd bestående av tyskatalande och allsång. Vidare mot Maxxim bar det för spårdans på ställets enda scen. Somnade hemma gjorde vi runt sju!
Morgonen därpå, igår, panikvaknade vi halv två av att tanken slog Alexander att vi skulle till ett möte för att skriva in oss som medborgare i staden. Mötet började om 15 minuter nästan borta i Tempelhof och jag har nog aldrig sett Alexander agerat så snabbt i hela sitt liv. Men vi hann! Med sömn i ögonen och fingeravtryck i Tysklands register är vi nu fullflärdade medborgare av Berlin.
Alles...?
... Klahr fö fan !
-Det var allt jag behövde höra!
Vidare ut på stan drog vi. Färden satte av mot Kreuzberg och Oranienstasse i hopp om att hitta en bar som enligt tjejernas beskrivning låg någonstans där i närheten. Således hittades inte baren. Istället blev det ett depåstop på Roses, en överbefolkad bar inredd i rosa ludd på väggarna och inredd med männsikor som primärt sökte kärleken hos likakönade. Lätt obekväma drog vi vidare. Hittade Bar1 som till vårt stora missnöje precis hade stängt för kvällen. Då blev det istället Matrix. Efter Matrix blev det en trevlig taxifärd bestående av tyskatalande och allsång. Vidare mot Maxxim bar det för spårdans på ställets enda scen. Somnade hemma gjorde vi runt sju!
Morgonen därpå, igår, panikvaknade vi halv två av att tanken slog Alexander att vi skulle till ett möte för att skriva in oss som medborgare i staden. Mötet började om 15 minuter nästan borta i Tempelhof och jag har nog aldrig sett Alexander agerat så snabbt i hela sitt liv. Men vi hann! Med sömn i ögonen och fingeravtryck i Tysklands register är vi nu fullflärdade medborgare av Berlin.
Alles...?
... Klahr fö fan !
-Det var allt jag behövde höra!
Konzentrationslager Sachsenhausen
Dagen var planerad och klar. Vi hade gjort oss redo för en second hand-shopping spree runt om i Kreuzberg. Utvalda affärer var utprickade på kartan och skorna var knytna. När vi ska sätta oss på cyklarna får jag ett sms från Sigrid. De undrar om vi har lust att haka på till en Berlinförort för att se på ett koncentrationsläger. Förvånade över att det ens fanns ett koncentrationsläger så nära Berlin tackade vi ja till inbjudan och tog oss bort till Agnes och Sigrid på Yorckstrasse. Väl där fick vi reda på att vi skulle till förorten och närmare bestämt Oranienburg. En pitoresk liten förstad som heter Oranienburg tänkte vi. Men icke. Det är fascinerande hur långt ut på landet man kan komma med S-bahn linje S1.
Men nöd gick det inte på oss: Redhorse var medpackad. Redhorse är namnet på min UNO-lek och när tjejerna såg Redhorse sticka upp ur väskan blev de direkt barnsligt förtjusda. Så det unades upp och blev på sedvanligt tyskt manér riktig attackuno. Våra nya motståndare visade sig vara lovande unospelare. Oslipade men lovande. Sigrid var slug och Agnes spelade svart som aldrig tidigare skådat. När fyra händer var spelade och tåget rullade in på Orienburgs station stod ändå de inbitna tourproffsen som etta och tvåa, men med hjärtat i halsgropen.
Sommaren 1936 öppnades KZ Sachsenhausen, det var det första koncentrationslägret som uppfördes av den nytill satta SS-chefen Heinrich Himmler och fungerade som en arkitektonisk och logistisk förebild för många andra läger. Det hade en speciell status inom KZ-systemet varför senare (1938) nazisternas koncentrationslägersinspektorat flyttades till orten. 200.000 människor passerade genom Sachsenhausens portar varav många var judar men även politiska motståndare, ryska krigsfångar och andra "underlägsna folkgupper". Väldigt många norska judar deporterades till just Sachsenhausen. Fångarna mördes systematiskt av SS genom gasning, "medicinska experiment" och regelrätta avrättningar. I April 1945 evakuerades lägrena av SS och fångarna togs ut på s.k. dödsmarscher, tusentals stupade av hunger och trötthet och de som inte hängde med i tempot sköts. Den 22 aprl 1945 stormade ryska och polska trupper lägret och kunde frita de som lämnats kvar. Väldigt hemsk historia to sum it up. Det var en enorm upplevelse att få komma dit och se det med egna ögon. Här kommer lite egentagna bilder för att illustrera:
Men nöd gick det inte på oss: Redhorse var medpackad. Redhorse är namnet på min UNO-lek och när tjejerna såg Redhorse sticka upp ur väskan blev de direkt barnsligt förtjusda. Så det unades upp och blev på sedvanligt tyskt manér riktig attackuno. Våra nya motståndare visade sig vara lovande unospelare. Oslipade men lovande. Sigrid var slug och Agnes spelade svart som aldrig tidigare skådat. När fyra händer var spelade och tåget rullade in på Orienburgs station stod ändå de inbitna tourproffsen som etta och tvåa, men med hjärtat i halsgropen.
Sommaren 1936 öppnades KZ Sachsenhausen, det var det första koncentrationslägret som uppfördes av den nytill satta SS-chefen Heinrich Himmler och fungerade som en arkitektonisk och logistisk förebild för många andra läger. Det hade en speciell status inom KZ-systemet varför senare (1938) nazisternas koncentrationslägersinspektorat flyttades till orten. 200.000 människor passerade genom Sachsenhausens portar varav många var judar men även politiska motståndare, ryska krigsfångar och andra "underlägsna folkgupper". Väldigt många norska judar deporterades till just Sachsenhausen. Fångarna mördes systematiskt av SS genom gasning, "medicinska experiment" och regelrätta avrättningar. I April 1945 evakuerades lägrena av SS och fångarna togs ut på s.k. dödsmarscher, tusentals stupade av hunger och trötthet och de som inte hängde med i tempot sköts. Den 22 aprl 1945 stormade ryska och polska trupper lägret och kunde frita de som lämnats kvar. Väldigt hemsk historia to sum it up. Det var en enorm upplevelse att få komma dit och se det med egna ögon. Här kommer lite egentagna bilder för att illustrera:
Fotosekvens the Walk
Överkontrasterad och väldigt väldigt ryslig
Lite trevligt eftermiddags/kvällsljus som försöktes fångas på bästa sätt
Lite skratt och färg i allvaret
Execution trench
Ett minnesmärke för offren. Det står rest där det tidigare "Station Z" låg. Station Z var basically ett avrättningshus med kremeringsugnar till vänster om minnesmärket (se nedan) och en gaskammare bakom mig.
Kremeringsugnar
Barack för främst sovjetiska krigsfångar
Baracklängan i det s.k. Sowjetisches Speziallager
Svartvit casualfin och smågay photosession
Spontanfoto..
Resterna efter ett lägerfängelse
Sovsalar
Toaletter (tror vi)
Ja det står ju då att man blir skarpt beskjuten utan förvarning om man beträder den neutrala zonen
Färgbomb
Ni anar inte hur mycket jag har suttit och meckat med denna (fotoredigeringsn00b)
Smått obehagligt
På grund av Gustavs och mina fotostrapatser var vi långt efter tjejerna som hade försvunnit sedan länge. När vi hittade dem hade de funnit två nya softa polare
Vi satte oss tillslut på bussen hem med många tankar i huvudet. Det var lika rysligt och hemskt som fascinerande att på riktigt få se en del av vår tids kanske värsta folkmord. Hoppas bilderna har gett er ett litet hum om hur det var!
För en nazifri morgondag /Alex
Bilder: Gustav Bengtsson & Alexander Åström
Fotoredigering: Alexander Åström
Casualposeande: Gustav, Alexander, Sigrid, Agnes och några randoms
En stor stad
Mot ungdomens Kreuzberg begav vi oss tidigt i morse. Diverse second hand-butiker hade på kartan pekats ut. Efter några hundra meter slog det oss att det var söndag, således är allt stängt i Berlin. Istället bar det av mot Kottbusser Tor och en fet marknad vi hade hittat tidigare. Istället hittade vi Neukölln, Schönberg, en moskéfest och en massa söndagsfotboll som fick det att rycka i hela kroppen (och längta hem till Hägernäs IP och stress). Till slut efter, hör och häpna, två timmar hittade vi fram.
Efter marknaden blev det japankäk och tyskastudier i solen. Mycket trevligt sällskap fick vi båda, jag i form av Santiago Münez och Alexander av Jonathan och Karl "Skorpan" Lejonhjärta. Därefter blev det bråttom, fotbollsderbyn kallade. DIF - AIK på Alexanders dator medan min dator fick visa Chelsea - Arsenal. Sedan dess har vi typ fixat lite skit med bloggen. Aja det var typ vår dag. Överraskning... stor överraskning väntar senare i veckan!
Vårt livs första moskébesök
Något slags talarstol
Nu vet vi att vackra tak inte bara finns i kyrkor
Jag som är väldigt av fascinerad av religion och kanske framförallt islam tyckte besöket var väldigt intressant
Det tyckte inte Gustav
Häftig upplevelse och trevliga människor!
Under vår fatala vilseåkning hittade vi bl.a. utkanterna av vackra Victoriaparken
Klassiskt casualposeande framför östtyskt vakttorn
Överfärgad mat och plugg-bild
En oerhört trevlig dag i solen med andra ord. Och inte minst en klockren DIF-seger! Länge leve live-stream!
Text: Gustav Bengtsson
Bildtexter: Alexander Åström
Det går bögrykten om oss på stan
Det är nog vid det här laget allmänt känt på stan att jag och Gustav är ett bögpar. Det hela började lite smått med att man varje dag ser oss, oskiljaktiga, utcyklandes ur Berlins bögkvarter (där vi ju faktiskt bor) på matchande cyklar ofta iklädda lite Stockholmschica väldigt ohårdrockiga kläder. Skulle man dock vid det här laget tvivla på att vi faktiskt var ett bögpar lyckades jag tysta alla tvivlare på gymet igår...
I fredags kväll var vi hemma hos Sigrid och Agnes och drack öl och hade kul. Framemot tvåsnåret börjades en eventuell utgång diskuteras. Vi enades om att detta var ett gott beslut och tankarna gick mot hardcore-nattklubben Berghain. Tjejerna kom därför på att, för att Gustav och jag skulle komma in behövde vi sminkas. Vid tillfället kändes det som en bra idé så vi fick lite concealer eller vad det nu kan tänkas heta runt ögonen. Vi tänkte inte mer på det. Berghain blev inte av och det blev morgon. Det begav sig till gymet. Det tränades och hälsades vänligt på tyska träningshunkar. Det gicks sedan till toaletten. När jag öppnar dörren och lyfter huvudet mot spegeln håller jag på att ramla baklänges. Jag har helt glömt av att jag hade den där jäkla concealern runt hela ögonen och ser därför ut som en sönderanvänd bögprostituerad. Min vän Gustav hade på morgonen tvättat av sitt och tog det vänliga beslutet att inte säga ett ord om hur jag såg ut. Kul tyckte han fittstelt tyckte jag.
Så det råder nog inte längre några tvivel om att Gustav Bengtsson och Alexander Åström är lyckligt förälskade och gör manliga snuskigheter på kvällarna. Gör detta mig något då? Näe inte alls faktiskt. Vi är ju båda snushetero och sover inte ens i samma säng men om folk skulle få för sig att vi var motsatsen skulle det faktiskt nästan vara mysigt. Man börjar så sakteliga lära sig att det härnere är helt ok att vara precis vem man vill, och då gör det heller ingenting vad andra tror om en. Det är en väldig skillnad på Berlin och det fina men lite stela och socialt kodade Stockholm. En skillnad som står Berlin till fördel.
/Your gay friend Alex
Konsten att vara en svärmorsdröm
Nykläckta och smått invalidiserade som vi är på ta-hand-om-sig-själv-fronten börjar vi så sakteliga pussla ihop vårt vardagsliv. Det ska handlas mat, kommas ihåg möten och aktiviteter, gås upp i tid, städas, diskas, tvättas, sovas. Och lagas mat. Mitt i allt detta ska det även hinnas med att rocka lite. Vi börjar dock så sakteliga kravla oss upp ur våra gör-ingen-nytta-rullstolar och testar sakta men säkert våra muskellösa, förtvinade, seniga små ben och kryper ut i den djungel hushållsskötandet har kommit att bli.
Igår ägde vår första storstädning rum. Gammal disk togs bort, köket rengjordes, toaletten fräschades upp (det fick Gustav göra), det dammsögs, putsades fönster och kläder och annan bråte ställdes tillbaka där det hörde hemma. Vi tog några in action-bilder. Häng med!
Duktig Gustav med hårdsugande tysk damsugare
Gammal hederlig fönsterputs. Där har vi alla varit
Duktig storstädare som råkar ha tappat sina byxor
Sortera smutstvätt kräver sin man
När lägenheten hade blivit återställd till sitt ursprungliga skick var det dags att åka ut på stan. Allt städande hade fått oss shoppingsugna. Och som det shoppades! COS och H&M på Freidrichstrasse bokstavligen talat tömdes (nu överdriver jag onödigt mycket igen) och diverse råschyssta nya basplagg införskaffades. Efter det begav vi oss norrut till Torstrasse och våra gamla hostelhoods. På Torstrasse 172 ligger Lunettes Selection där jag tidigare hade varit och tittat ut två olika par glasögon. Lokalen är väldigt spartanskt och sparsmakat inredd och som ni ser ligger inga glasögon framme utan inne i skåpen till höger. Stilrent och inbjudande med andra ord.
Jag hade fäst mig vid två par helt olika typer av glasögon. Att välja mellan de två blev svårt så jag köpte båda. Ska man se så är det lika bra att göra det ordentligt.
Vi smet vidare till en optiker för att beställa glas och ge mig en välbehövligt avslappnande synundersökning. På vägen dit tog vi oss in till ett oerhört trevligt litet café i Prenzlauer Berg. Jag lyckades på rutin slå ut hela min latte över bord, golv och Gustav. Den trevliga damen i kassan kom då fram med inte bara papper utan en helt ny latte. När vi senare gick därifrån bjöd hon oss dessutom på godis. Mysigt så att det skrek om det! 1-0 café Lony Prenzlauer Berg.
Duktig idiot
Vad har hänt med oss tänkte ni? I bloggandets grymma värd gäller det att ständigt och frekvent uppdatera precis alla om vad man gör/äter/helst grillar/tycker om burkaförbud och om man borstar tänderna medsols eller motsols, gärna på minut för minut-basis. Hur kommer det sig då att jag och min rumskamrat, bloggprinsen Gustav Bengtsson, inte delar med oss av våra åsikter om H&Ms nya gästdesigners eller inlevelsefullt skildrar hur vi går på toaletten? Svaret är väl att "det kommer nog med tiden". Ja men absolut, jag kan se mig själv dela med våra 5.000.000 dagliga läsare när jag går på toa, varför jag går på toa och till och med hur jag går på toa så länge jag vet att det imorgon kommer vara två miljoner läsare till.
Man kan sammanfatta det i att mitt självförtroende blint följer vår läsarkurva. Har vi bara femtio läsare en dag, då går jag gråtandes till sängen och önskar att jag aldrig varit född. Så krasst är det.
Eller jag vet inte. Vi är väl kanske inte några slaviskt slitande livsstilsbloggare. Vi har förstått att bloggvärlden är retsamt hård. Och vi har erfarit att detta fenomen inte alls bara gäller storbloggarna. Vi har redan fått gliringar och spydigheter från andra utlandsbloggande vänner; Alltifrån hur mycket intressantare deras blogg minsann är till hur många fler läsare de kommer få. Jaha. Vi sitter emellertid som lille tjuren Ferdinand och ser lugnt på när de andra stångas om rampjuset, för vi har inget behov av att bli störst bäst och vackrast i bloggvärlden, tro det eller ej. Vi skapade bloggen så att de som var intresserade kunde följa oss, för att vi tycker att det är ruskigt kul att skriva och för att kunna tipsa andra om allt sjukt man kan göra i världens softaste stad Berlin. Blogginflationen är påtaglig men vi försöker hålla oss så välgödda som möjligt i den anorexiaepedemi uppmärksamhetshysterin har kommit att bli.
Stay fat /Alex
Tankar - Berlin
När andra vänner i diverse storstäder runt om i Europa står bostadslösa i lägenhetsbristen sitter vi här i Berlin. Där urvalet av lägenheter känns relativt stor, priserna på en nivå vilken en fattig student nästan har råd med. I andra metropoler trisar bristen upp hyror till monstruösa fantasisummor. Ett resultat av detta är att det är här, i vårat Berlin, som den unga nya generationen sedan någon gång under 90-talet faktiskt har haft råd, tid och kreativitet nog att skapa en omgivning som känns cool, kul och kult...
Att studenter och konstnärliga typer har råd att bo här gör också att pulsen för oss yngre blir högre. Du behöver inte leta efter ungdomar, de finns överallt. Jag tror faktiskt att Berlin i en ung människas första anblick kan få städer som Paris och Barcelona att kännas passiva,
Berlin är nämligen en härlig blandning av allt. Tyvärr har det nog dessvärre blivit så att allt det goda enkelt hämnat i skymundan av det läskiga. Jag tror inte Berlin är mer insnärjt i sina vanliga aja baja klyschéer och myter än andra storstäder. Tror snarare bara att de målas upp tydligare och mer skrämmande än andra storstäders av folk som inte vågat skaffa sig sin egen uppfattning.
/GB
Svenska flickor || tyska fester
Berlin sätter sina spår. Tro oss. Efter snart två veckor i huvudstaden hade en läskig känsla smugit sig in i huvudet och nästan slagit rot och blivit ett faktum. Fest i Berlin är roligare än fest i Stockholm?!
Vi började dagen med lite sällskap och how i met your mother, sedan bar det av mot Mcfit!(Mc'donalds eller vårt gym?)
Efter att vi tränat och handlat valde jag att bli soffaliggande i några timmar. Alexander den Hurtige gav sig istället ut på stan på jakt. Med kartan i handen, cykeln mellan benen och med ett par nya glasögon i sikte gav han sig av ut i storstadsdjungeln. Kom hem 4 timmar senare med goda nyheter.
-"Imorgon ska vi ut och handla glasögon. Du ska med som smakråd!"(detta har ju självklart inte gjorts idag då gårdagskvällen blev lite hård i kanterna)
Vad gjorde vi då igår under de senare timmarna på dygnet?
Vi skulle på Blinddate Berlinerstyle. Alexander hade konfirmerats med en enligt honom spontan och rolig tjej för cirka fyra långa år seda. Hade träffat henne en gång på en studentskiva och lägligt nog kommit underfund med att hon befann sig i Berlin sedan början av September. Över facebook fördes samtal och planen blev förkrök hos tjejerna strax efter nio. I vanligt Alexandermaner blev vi sena, trots att alexander en timme och tio minuter innan den bestämda tiden hoppat in i duschen. Vi lämnade lägenheten och fann en rulle konfektyr i form av marabou mint som fick bli en liten present. Nervösa och med alla tänkbara icebreakers i huvudet gick vi fem trappor utan hiss upp. Ringde på fel dörr, knackade fel igen för att till slut hitta rätt.
Tjejerna var väldigt trevliga(med betoning på väldigt). Samtalen avlöpte varandra och handlade om allt från fotoautomatsbilder från barer i Berlin till vår svenska politik. Klockan slog ett så vi var redo att rocka. Taxin styrde mot Watergate men kön var brutal. Planen blev cookies men det visade sig bara vara öppet tors-lörd. Matrix blev det. Allt som hände var precis så berlin det ska vara, röj, billig öl, alternativa människor från hela världen och sjukt nog två ganska snygga tjejer!
Sedan bar det av till avslaget efterfestande på hemlig ort för att sedan ta sig hem till tjejerna och se på Berlin Calling.
Det var hela dagen och Kameran har dessvärre inte varit med under dagen bravader, sorry...
Hockey, hockey, hockey...
Natten hade varit lång med lite nostalgisk kvällspoker i skype som sedvanligt mynnat ut i ett god natt när turnering abrupt tar slut. Blev som alla andra dagar väckt av Alexander. Han ler härligt när han nästan för mjukt säger heeeej när mina ögon blint stirrar in i morgonsolen. Dagen har varit en typiskt dag i Berlin. Mycket på kartan, men allt har inte hunnits med. Vi tog våra cyklar och trampade ivrigt mot JFK-Platz, där var väntetiden för att skriva in sig som boende i Berlin 4 timmar. Vi valde att boka tid på tisdag istället. Vi for upp längs Martin Luther-strasse för att besöka diverse gym, men det visade sig vara snordyrt så istället för att göra av med pengar där köpte Alexander istället en ny mp3-spelare samt en väldigt fin stickad tröja.
Nästa anhalt på resan blev hem, då jag klantigt nog glömt var nästa gym låg. Vi tankade med lite tonfisk på burk och tog oss till nästa gym. Efter en kort och intensiv gymsession for vi hemåt i hög fart. Det var uppdukat för derbyfest.
Matchen var på förhand beställd. Tifon var vackra samtidigt som spelarna var på ingång. Om matchen behöver vi väl inte säga mer än att - "gåshud ljuger inte / tack för kaffet" 5-2 AIK i årets första derby. 4 november väntar vi på med skräckblandad glädje.
Glädje
Glädje för oss båda! John norman med kungligt målfirande
Random gårdare som ser ledsen ut = glädje
Nästa anhalt på resan blev hem, då jag klantigt nog glömt var nästa gym låg. Vi tankade med lite tonfisk på burk och tog oss till nästa gym. Efter en kort och intensiv gymsession for vi hemåt i hög fart. Det var uppdukat för derbyfest.
Matchen var på förhand beställd. Tifon var vackra samtidigt som spelarna var på ingång. Om matchen behöver vi väl inte säga mer än att - "gåshud ljuger inte / tack för kaffet" 5-2 AIK i årets första derby. 4 november väntar vi på med skräckblandad glädje.
Glädje
Glädje för oss båda! John norman med kungligt målfirande
Random gårdare som ser ledsen ut = glädje
Back 2 Sweden! Nästan iallafall
Heej! Det är jag igen! Alexander! Nu var det ju inte så att det enda vi har gjort idag var att rocka runt på Olympiastadion. Icke! Olympiastadion var bara en mellanstation på väg till slutmålet - IKEA.
Vuxenpoängplockare som vi börjat bli hade vi gjort en inköpslista. Det skulle inhandlas:
* 2st elförgrenare
* 2st elförgrenare
* 1 st diskborste
* 1 st kaffebryggare
* 1 st osthyvel
* underlägg till tallrikar och kastruller
och sist men inte minst:
*1st madrass
Vi har växt ifrån vår queenssize bed och insett att den inte är stor nog för oss båda. Vi har därför förstått att det helt enkelt bara är att dra ett streck över det hela och gå vidare.
En 90x200 sultanmadrass, två elförgrenare, en kaffebryggare, underlägg och tre diskborstar (det var rea så jag slog till) rikare begav vi oss någon timme senare till korvbistrot. Inte nog med att vi hade fått tag på nästan allt vi hade på listan, vi hade även hunnit med lite klassisk spontanshopping och fått med oss en utelampa, fyra plastmått, två filtar och en massa ljus. Jag hade även på härligt jättedålig tyska försökt fråga varfan wettextrasor fanns. Irriterad och stressad som jag var började jag gestikulera och tvätta en köksbänk i luften. Men vad hjälpte det. Hon förstod varken ordet wettextrasa eller mitt lugna och tydligande gestikulerande. Det slutade i katastrof. Det blev ingen Wettextrasa.
Vi var emellertid nöjda ändå. Färdigshoppade som vi var hade vi inte bara fått allting vi behövde (minus Wettextrasa och osthyvel, plus lampa, ljus, filtar och måttsats) utan hade också klättrat upp till en tia på vuxenpoängsskalan, en skala vi kommer hålla uppdaterad och informera mer om snart. Vi var hungriga och patriotiska och bestämde oss för att shoppa upp oss på lite svenskt. Det blev köttbullar, gräddsås och lingonsylt och lite kakor och godis för sos-barnbyar-aktuelle pinnsmale Gustav. Jag åt massa massa korv, mat mat. Vi gick därifrån mätta och patriotiska men saknade moffa lite.
Något som var både kul och faktiskt lite oväntat var att oerhört mycket var på svenska. Inte bara de klassiska IKEA-namnen utan likväl maträtter, reklamer och diverse.
Det tyckte Gustav om
Erfaren möbelvaruhushunk
IKEA är sig likt, även i Tyskland
Schwedenshop blir på svenska "Sverigeshop"
Standard IKEA-pill
Det var nog allt från oss for now. Mazza kärlek! /super-gurra och kalas-alex
Idrott
Idrott har vi under de senaste dagarna haft överallt runt omkring - något som självklart inte rört oss. Vi sitter hellre här, på Frobenstrasse och luktar på datorerna.
Här springs det ännu mer. (Ber om ursäkt för dålig bildkvalitet, har inte med canon att göra, det har med mig)
Igår gick Berlin maraton av stapeln (här i Berlin). Tusentals idioter var ute och sprang så vi traska ner till Bülowstrasse, 50 tunga steg bort. Vi både skrattade och grät. Vi skrattade för att vi var väldigt väldigt glada att vi inte var ute i ösregnet och astmaanfallade oss igenom de dryga fyra milen maratonloppet utgör. Vi grät även lite inombords för att vi har tränat alldeles för lite härnere (ingenting). Det är lite kul för de enorma skillnaderna i Gustavs och mina kroppsformer blir bara ännu mer enorma. Gustav ser mer och mer ut som en malariautsvulten stackars östafrikan och jag har byggt vidare på min härliga påronform och ser snart ut som en gravid mamma. Det är så vi ser ut just nu. Typ lite som Helan och Halvan, fast bara sorgligt.
Men imorgon blir det förändring för då ska det köpas gymkort. För att citera en idol:
Niklas Bigl Efter en veckas utan träning pga alkohol i överflöd och förkylning så ere äntligen dags att biffa till sig!!!
Exakt. Dagen efter maratondagen (idag) begav vi oss till Olympiastadion för att checka in stället, om det var "the place to be" så att säga. Det var det inte. Eller njae, inte när vi var där iallafall. Vi bestämde oss för att se faran och olagligheten i vitögat och hoppa över spärrarna och smita in. Men så blev det inte så vi köpte en inträdesbiljett istället. Riktigt maffigt var det som ni kommer kunna se av bilderna nedan!
Det sprangs å det vildaste!
Det kom folk från Mexiko
Och från Sverige
Och från cp-landet
Olympiastadion from ze outside
Olympiastadion from ze inside
Glad turist nummer zwei
Två klassiska arier
@vipen
Smidigt sätt att dölja att det är en gammal nazi-klocka
Jesse Owens och andra svarta amerikaner som plockade guld i typ allt var enligt uppgift en riktig nagel i ögat på Hittelito som under Berlin-OS '36 skulle visa den ariska rasens överlägsenhet. Tji fick han.
Vad gjorde vi då istället för att själva vara aktiva? Jo
Åt god mat
Och visade god vänner runt i lägenheten
Snart ska ni få höra om våra IKEA-strapatser. Tills dess! /Alex
Lördag
Dagens planer var klara redan igår. Vi skulle bege oss till en park, studera tyska till gryningen och sedan bege oss hemåt. Det spöregnar. Således hemmachill!
Frukost serverades och vår nyttiga vardag har börjat - Gröt, äggmackor, apelsinjuice och kaffe.
Lunch - Tonfisk, pasta och mjölk
Middag blir nog en hemmalagad variant av Tortilla
På grund av regnet har dagen timmar fyllts med Boondock saints, bröderna lejonhjärta på tyska för Alexander. Själv har jag vigt dem åt Chelsea på Stadium of lights, tyska hörkurs och youtube-klipp. Ikväll blir det nog Robin Hood eller Wall Street 2 och förmodligen en kortare barseyour. Hare
Nyinflyttade + Vuxenpoäng
En snabbrepris på vad som hänt - Nyvakna på grod-stället tog vi oss en stor frukost, eller frühstück royalé som de så vackert uttryckte det. Vi sa sedan adjö och lovade oss själva att aldrig återvända. Tog oss till vårt riktiga hostel och tog det toklugnt i bistron med mackor, diverse kaffevarianter. Fastnade i bloggandet, facebookandet och väldigt lite tyskastudier.
Rätt rutinerat bakishäng
Alexander imponerades dessvärre inte av currywursten men alla maträtter
som har ett museum i Berlin till sin ära är värda ett försök till...
Själv har jag fastnat för 2 euros woken
Allmänt fet väggmålning utanför den mest alternativa baren hittills
Klockan stod plötsligt på halv sex och vi begav oss för att möta upp Edu, ägaren av vår lägenhet. Med en cykel i ena handen, en väska på vardera sidor av kroppen och ett handbagage i andra handen bar det av ner i tunnelbanan. Väl där lyckades jag med cirkusnumret att dyka in i vagnen, åkalla allas uppmärksamhet, bara för att tappa balansen igen. Alla log snällt, för att sekunden senare vända mig ryggen och storskratta. Svettiga, trötta och lätt stressade hittade vi hem.
Edu gav oss en genomgång av allt viktigt, fick betalt och lämnade oss för Israel och Tel-Aviv. Ensamma med breda leenden satte vi oss i kvällssolen på balkongen och avnjöt lägenhetens första iskalla bärs. Alexander sorti kom lika snabbt som överraskande, då hann dök ner tidigt mellan lakanen och bäddade helt perfekt(vuxenpoäng). Själv satt jag uppe i tre ytterliggare timmar spelandes http://www.mousebreaker.com/games/jumpersforgoalposts3, ett ganska väldigt mycket beroendeframkallande spel, för er fotbollsintresserade.
Senare, nästa morgon, vaknade vi i vårt nya hem. Vi borstade tänderna, packade upp, satte vår egen touch på lägenheten, städade bort Edus saker ytterliggare och gjorde oss allmänt hemmastadda. Vidare for vi ner på stan för att storhandla(vuxenpoäng). Mot Lidl och vidare ... Vi lyckades fylla en vagn till bredden, betalade, kom i sista sekund på att en fryspåse skulle fylla en funktion(vuxenpoäng mig) och traskade hemåt. Där blev det sedermera tyska pretzels & kaffe. Första middagen bestod av ris, kyckling, morötter, ärtor och sweet chili. Nu sitter vi i soffan i väntan på Iron man 2 och Robin Hood anno 2010.
PS. man city - chelsea imorgon sen väntar dubbelderby i hockey och fotboll mellan Gnaget och DIF söndag & Tisdag. tacka vet jag PPV
Bilder från lägenheten med lite blandade glada studenter!
Glömde påsar. Således måste vi upp och ner till lägenheten på våning
tre en gång endera kundvagnen en gång. Ingen biggie... PS. vårt kök
Walk in closet 18 m2/ öppen garderob i ett sovrum på 18 m2
Where the magic might, if we are very lucky, sometime, in the future
ja eller nått, sovrummet med liten balkong för morgonsol
Hall (kommentera om du skulle känna dig hemma, ni vet vilka ni aer)
Litet rum mellan vardagsrum och toalett, förvaring 2.0
Vardagsrum från balkongdörren
Vardagsrum med integrerat kök
Balkong + 1 skön jävla stekare
Toalett / tvättstuga
Peace Out -
Berättelsen om fabriksbaren och de två groggludrena
Med Grodhostellet i ryggen begav det sig till ett litet men fräscht pizzahak som vi direkt fattade tycke för. En schysst pizzaslice som i valdi (najs) hade kostat typ EUR 5.50 kostade här EUR 1.80. Jag tog mig två stora slices och två flasköl som jag allt som allt fick punga EUR 6.20 för. Vi blev mätta och glada.
Vi hade på måndagskvällen träffat en trevlig irländare som bombade oss med sms. Jobbigt? Nja. Kul med lite uppskattning? Absolut. Vackra och uppskattade som vi kände oss gick vi med på att ta en barrunda med honom och hans grupp och begav oss därför ner från Berlins motsvarighet till norra Norrland till en bar som hette Zapata. Baren vi hamnade på var helt fantastisk. Man började med att gå igenom en typ gammal fabriksbyggnad med kyrkoliknande högt i tak och kom sedan ut på en stor sandbeströdd innergård. Väl därinne fanns det ett dussintal olika små barer. Någon i ett skjul, någon i ett tält och någon i en gammal Volkswagenbuss. En jägershot kostade 1 euro. Vi rockade på med tyskölen serverad i estetiskt inkorrekta plastglas. Det bjöds på gammal Stones och Dire Straits och även lite underhållning:
Det var av någon anledning fotoförbud inne i fabriken och på innergården men jag tjuvade lite och lyckades iallafall paparazzifota underhållningen och lite husfasader så att ni får en liten liten bild av hur det såg ut
Barrundan fortsatte till diverse randombarer av varierande kvalitet. Jag och Gustav började båda, trots trevliga ölpriser och jägermeistershots som medföljde vad man än köpte, känna att plånboken hade krympt så pass mycket att någonting drastiskt behövdes göra. Vi klarade oss utan drastiska åtgärder för det visade sig att den trevlige irländaren som hade bjudit in oss till barrundan hade fattat så pass mycket tycke för oss att han gärna kunde tänka sig att betala för oss. Även hans brittiske vän stämde in i öl- och drinkköparsången och bjöd oss frikostigt. Härligt tyckte vi och cruisade genom natten med fulla magar och nästan lika fulla plånböcker. Efter alla otroliga Kallishistorier från diverse osofta tjejkompisar tänkte vi att det var vår tur att pröva på groggludrandets ädla konst, och som vi lyckades.
Irländsk vän Paul med groggluder
Den irländske vännens brittiske kollega. Han var inte britt utan kom ursprungligen från Zimbabwe men hade flyttat till England när Mugabe började grisa runt som värst. Det var riktigt intressant att höra. Att gå från Afrikas modellnation till det kaosland det har blivit idag är en schysst bedrift. Utpal, som han hette, berättade historier från när han hade varit där för tre år sen och hälsat på sin familj. Folk hade sprungit med sina lönecheckar och direkt handlat så mycket mat man bara kunde för att efter en timme kunde månadslönen vara värd precis ingenting. Det har emellertid äntligen skett förändring och handel med USD har temporärt införts vilket redan har gjort att mataffärena fyllts och ekonomin förbättrats, at least that's what Utpal told me.
Kvällen avslutades på en nattklubb under S-bahnlinjen som såg ut precis som vad den var -en gammal tågtunnel. Tre dansgolv varav ett spelade rock, ett typ pop/rnb/tuggummimusik och ett schysst house. Efter diggande till partouze och andra Swedish House Maffia classics fick Gustavs mage nog och ville hem. Glatt salongsberusade skulle vi ta oss hem till Prenzlauer Berg. Det visade sig att vi i princip behövde ta oss från södra delen av fyramiljonerstaden Berlin till norra. Det var en redig cykeltur men tack vare ett lockande grodhostel och vassa cyklar tog vi oss hem helskinnade.
Väl på vårt älskade grodhostel somnade jag på mina sedvanliga tre sekunder och Gustav fick gå i sporrsträck till grodtoan halva natten. Summa summarum en hellyckad utekväll i fantastiska Berlin! Nu ska vi alldeles snart åka över och installeras oss i vår alldeles egna lägenhet. Frobenstrasse here we come!
Glada grodhälsningar Gustav & Alex
Grodhostellet
Det var lika makabert som det låter. Vi hade som sagt inget rum för natten och kom tillbaka till Circus för att lösa det hela. De ringde upp det enda hostel i Berlin de trodde hade en möjlighet till lediga rum, Grodhostellet. Grodhostellet hade lediga rum. Kanske för att ingen vill bo på ett grodhostell. Vi var emellertid så illa tvungna så vi cyklade upp till norr-norra Berlin där vårt nya hem ocharmigt nog låg. När vi slår upp dörrarna till das Frosch-Hostel möts vi av, just det, grodor. Grodor överallt! Grodor på väggarna, grodor på borden och grodor i skåpen. Inredningsdesignern måste ha varit hög som ett trettiovåningshus. Till en början var grodorna roliga. Sen blev det bara obehagligt. Vart man än gick fanns det grodor. De mest obehagliga grodorna var de glada barngrodorna. Något stod inte rätt till. Jag pratade tidigare om trevligare och otrevligare våldtäkter. Här hade det kunnat utspela sig riktigt otrevliga våldtäkter. Grodvåldtäkter. Jag undvek att tvätta håret när jag duschade för att jag helt ärligt var påtagligt övertygad om att den grodälskande receptionisten skulle komma in i duschrummet och sjunga smågrodorna iklädd groddräkt. Och sen göra saker med mig som jag inte ens vill tänka på.
Vi tog oss därifrån illa kvickt och ville inte ens tänka på vad som skulle hända när vi återvände för natten.
Snabb recap tisdag/onsdag
Dagarna börjar redan flyta in i varandra härnere. Eller iallafall tisdagen och onsdagen. Kan ha att göra med att vi har gjort absolut nada. Eller njae, typ. Tisdagen började med att jag jobbade och Gustav sov. 1050 kronor rikare insåg jag att vi behövde äta. Vi bestämde oss för att ta en långcykeltur från vårt Circus Hostel till China Box, tvärs över gatan. Här har ni routen:
Jag står utanför restaurangen och fotar hostellet. Det var skönt med lite frisk luft och motion.
Sen, runt 13.37 satte vi oss i lobbyn. Vi satt där till klockan 20.30. Jag gick inte ens upp för att gå på toa. När vi sen runt 20.31 insåg att våra magar kurrade tog vi cyklarna ner till Hackeshermarkt för dagens höjdpunkt, middagsuno. Och som det unades. Med öppningsfrasen "Vi dunkar upp Redhorse va?" "Ja släpp lös henne" drog det igång. Det som är så chill med headsuppuno vid middagstid är förutsättnings- och kravlösheten. Man spelar en sex-sju händer som att inget hade hänt.
Maten var het men unon var hetar
Den avslappnade stämningen var touren till fördel som kammade hem det hela efter sju händer. Det unades upp på Rocco, ett riktigt turisthak på turistparadiset Hackeshermarkt. Maten var varken prisvärd eller välsmakande och personalen var otrevlig (något som är väldigt ovanligt för mystrevliga Berlin). Men unon var åtminstone bra. Redhorse har landat på tysk hemmamark. Det är här hon hör hemma.
Onsdag skulle vi aktivera oss mer hade vi sagt. Solen lyste tungt över staden och det var riktigt sommarhett. Vi tog därför oss en cykeltur över gatan till China Box och tog oss tillbaka hem till lobbyn. Nej nu ljög jag faktiskt. Vi cyklade ner förbi Alexanderplatz och tog oss via Karl Marx Strasse till ett second hand-varuhus vid Frankurter Tor. Det var ett asdåligt second hand-varuhus. Vi gick därför ut i den stekheta solen och la oss med varsin tidning i en park. Gustav läste och jag somnade på sedvanligt Alexandermanér. Jag låg och sov i 2,5 timmar vilket var bland det bästa jag gjort.
<Fotomontage> Gustav låtsassov lite för kamerans skull.
Jag vaknade abrupt upp ur min (skönhets)sömn. Vi hade problem. Vi hade inte vidarebokat hostellet för onsdagsnatten och det hade blivit fullbokat. Historian om Grodhostellet ska nu berättas.
Kontaktuppgifter + lite ord
....
I och med att vi anlänt till Berlin anser jag sommaren, vilken utspelade sig till en av de mest minnesvärda i mitt, officiellt över. Nu väntar en ny period i mitt liv. Flyttat hemifrån, stolt leasare av en tung lägenhet placerad centralt i Berlin. Möts av ett nytt Berlin, utan den kokande värmen, utan must see kraven, utan de 200 000 superturisterna, defineras av att röra sig i flok och vata överallt - tänk japaner on tour. Vi möter en större storstad, mer avskalad och brutalt ärlig än man träffas av som vanlig turist. Vilket är precis vad vi förväntat oss. En sex månader lång seyour har precis börjat i vilken vi ska, lager för lager skala på Berlins hårda men samtidigt välkomnande yta. I Berlinsk anda har det än så länge inte grävts speciellt djupt i något, dock hiskligt lite i ofantligt mycket. Hitintills är erfarenheterna endast positiva. Det är sällan jag använder de där tre varma kärleksfulla orden, och jag väljer att välja några mindre seriösa. Jag gillar Berlin.
PS. Kontaktuppgifter är nu färdiga.
Gemensamma:
Frobenstrasse 5
10783 Berlin, Tyskland
http://Berlincalling.blogg.se
Gustav Bengtsson
Mobil +49(0)15251514736
Email [email protected]
Alexander Åström
Mobil +49(0)15251514736
Email [email protected]
....
I och med att vi anlänt till Berlin får sommaren, vilken utspelade sig till en av de mest minnesvärda i mitt liv, anses officiellt över. Nu väntar en ny period våra mitt liv. Flyttat hemifrån, stolt leasare av en tung lägenhet i Berlin. Vi möts av ett nytt Berlin, utan den kokande värmen, utan must see kraven, utan de 200 000 superturisterna, ni vet de som rör sig i flok och befinner sig alltid där du är - tänk japaner on tour. Vi möter en större storstad, mer avskalad och brutalt ärlig än man trott. Vilket är precis vad vi hoppats på. En sex månader lång seyour har precis börjat i vilken vi ska, lager för lager skala på Berlins hårda men samtidigt välkomnande yta. I Berlinsk anda har det än så länge inte grävts speciellt djupt i något, dock hiskligt lite i ofantligt mycket. Hitintills är erfarenheterna endast positiva. Det är sällan jag använder de där tre varma kärleksfulla orden, och jag väljer att välja några mindre seriösa 4 now. Men... Jag gillar Berlin.
/ Gustav
Kontaktuppgifter är nu färdiga.
Frobenstrasse 5
10783 Berlin, Tyskland
----------------------------------
Gustav Bengtsson
Mobil +4915251514736
Email [email protected]
----------------------------------
Alexander Åström
Mobil +4915251514737
Email [email protected]
----------------------------------
Dagens visdomsord
Det diskuterades våldtäkter. När vi idag var inne i en mörk, obehaglig men ändå lite mysig gränd sas det: "ja men här skulle jag absolut kunna tänka mig att bli våldtagen" Det fortsatte med "Ja men alltså inte så att jag skulle vilja bli våldtagen men om jag skulle tvingas skulle jag absolut kunna tänka mig den här gränden. Det finns ju våldtäkter och sen finns det ju trevligare våldtäkter"
Det tycker vi så här i efterhand var lite eftertänksamt och fint.
Vi har fått oss en lägenhet!!!
Ja men absolut, ni hörde rätt. Lägenhet nummer två på gårdagskvällens visningstur visade sig vara en riktig fullpoängare! Härligt beläget på den gamla horgatan Frobenstrasse. Vi kom upp och mötte vår Vermieter, dvs killen vi kommer hyra lägenheten av. Han var en fantastiskt schysst, glad och trevlig typ 30-årig kille som ska flytta över till sin pojkvän i Israel. Bosniskt ursprung hade han också, kom hit till Berlin under krigsåren. Lägenheten var helt perfekt! Ett trevligt sovrum (vi kommer få dela säng! inget någon av oss har några problem med), liten mysig hall, rymligt och varmt vardagsrum/kök (inte temperaturmässigt då). Fördelaktiga förvaringsytor, charmigt badrum och balkong mot en växtlig innegård. Morgon- och kvällssol. Det ligger i stadsdelen Schöneberg och väldigt nära Kreuzberg. Centralt, roliga kvarter (som vi har förstått det) och trygg stadsdel. Låter som att jag försöker sälja på er lägenheten men det kan ha att göra med att vi helt enkelt bara är väldigt glada! Bilder kommer när vi flyttar in på torsdag eller fredag. I Berlin has det förtillfället ett enormt flyt. So long /Gustav und Alex
p.s. undrade ni om uttrycket "horgatan" så stämmer det faktiskt. Jag vet inte om det var denna eller någon granngata men när vi cyklade på väg hem till hostelet åkte vi förbi hora efter hora på gatan (annan del av gatan längre bort). Det var lite roligt tyckte vi. d.s.
